Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
möjligt att därpå giva något allmängiltigt svar, de lokala förhållandena
äro alltför olika i olika delar av landet för att något ofelbart skema
skulle kunna uppgöras och det, som passar förträffligt på en ort, kan
av skilda anledningar förbjuda sig själft å en annan. Men i allmänhet
tror jag det för folkbildningsrörelsen vore av största fördel, om
föreläsning sf öreningen ocksu vore biblioteks förening och om samma styrelse
hade ledningen av folkbildningsarbetets bägge viktigaste grenar,
biblioteken och föreläsningarna. Naturligtvis bör styrelsen mer än nu vanligen
sker stå i den närmaste och intimaste beröring med den
bildnings-sökande allmänhetens eget studiearbete och så vitt möjligt efterkomma
densammas önskemål.
Det är emellertid ej alla, som anse denna organisationsform vara den
ändamålsenligaste. Så har Goodtemplarordens studiedirektor, fil. kand.
Oscar Olsson, i n:r 1 av Folkbiblioteksbladet för detta år i en
uppmärksammad artikel uppdragit grundlinierna till en annan organisationsform.
Kandidat Olsson anser, att sockenbiblioteket spelat ut sin roll och
framhåller, att deras plats bör intagas av föreningsbiblioteken, som böra
vara själva kärnan, det centrala i folkbildningsarbetet. Bland
föreningsmedlemmarna bildas en studiecirkel, som anordnar föredrag i ämnen,
som behandlats inom cirkeln, och i vilka ämnen litteratur sålunda
förefinnes. Föreläsningsrörelsen skall anknytas till biblioteken. Personer
inom orten skulle mera än hittills indragas i bildningsrörelsen såsom
föreläsare. Folkhögskolekurser på en 6 veckor anordnas sedan
bildnings-intresset blivit väckt. Det hela blir ett bildningsarbete för folket genom
folket. De föreningar, som skulle äga biblioteken och uppbära hela
bildningsrörelsen, skulle vara nykterhetsföreningar, fackföreningar,
socialdemokratiska föreningar, största delen av vårt folks bildningssökande
allmänhet. Invändningen att icke hela folket omslutes av dessa föreningar
bemöter kand. Olsson med förklaringen, »att de dock komma i beröring
med ojämförligt mycket större folklager än föreläsningsföreningar och
folkbildningsförbund». Kontrollen kunde inskränkas till ett minimum.
Vid bokinköpen för statsbidrag kunde biblioteken tillhållas att välja ur
en officiell boklista, utgiven av Ecklesiastikdepartementet eller
Folkbildningsförbundet. För det egna bidraget finge föreningarna köpa vilka
böcker som hälst och föranstalta om vilka föreläsningar som hälst.
Detta korta sammandrag av kand. Olssons plan är nog något
ofullständig, men torde framhäva grundlinierna. Jag kan ej neka till, att
denna plan har många tilldragande sidor, och man kan säkert icke nog
framhålla vikten av att folket själv mera än hittills tager bildningsfrågan
om hand. På många platser inom landet är den nämnda planen nog
.synnerligen ändamålsenlig, och planens upphovsman har väl knappast
tänkt att den duger överallt. Han säger, att hans program >utan vidare
vore garanterat, om fackföreningarna, de socialdemokratiska föreningarna
och nykterhetsföreningarna upptoge detsamma. Ty dessa föreningar
omfatta huvudmassan av vårt lands bildningssökande underkla&s.»
Folkbildningsarbetet bör dock — synes det mig — ej endast taga hänsyn
till underklassen, om ock huvudvikten lägges vid densamma.
Medelklassen behöver också komma i åtnjutande av en högre bildning, kanske
i lika hög grad som arbetame. .Tag vågar därför tro, att det nog vore
bäst om en neutral organisation såsom föreläsningsföreningen finge bild-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
