Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilande pä en på sistone något äventyrlig polsk societetsdams minnen
från sin storhetstid vid hoven i Berlin och Petersburg på 1880- och
1890-talet; boken hör till de bättre i sin genre. Och så ha vi en hel rad
arbeten av den norska författarinnan Clara Tschudi, som gjort
nutida kejsarinnor och drottningar till sin specialitet. Av hennes hand
föreligga biografier över kejsarinnorna Eugenie av Frankrike, Augusta av
Tyskland, Elisabeth av Österrike och drottning Maria Sophia av Neapel
(En glömd hjältinna 1904, 2 kr. 75 öre). Den sista av dessa
furstinne-böcker torde vara den värdefullaste och lämnar en verkligt fängslande
skildring av bourbonväldets slutliga fall i Neapel 1860. Nu senast har
Clara Tschudi utsänt en bok om T/udvig den andre, honung av Bayern
(2 delar, 1906—07, 3 kr. 75 öre). Den själssjuke vvagnerdyrkarens
lev-nadssaga tecknas där med mycken sympati och boken låter läsa sig med
nöje, om ock författarinnans kvinnliga svaghet för sin »hjälte» esomoftast
gör hennes opartiskhet åtskilligt avbräck. Värdefullast av tillökningarna
i vårt opropotionellt stora föråd av översatta hovhistorier är kanske
Catherine Bearne’s En drottning från Napoleons hov (1906, 5 kr. 25 öre),
som för svenska läsare har ökat intresse såsom behandlande Karl Johans
gemåls, Désirée Clarys levnadslopp. Icke är väl allt vad författarinnan
berättar från Napoleons hov fulltygad historia, men på det hela taget
ger boken en trogen bild av där rådande anda och en god
karaktärsteckning av den livliga lilla sydfranska borgardottem, som genom underbara
skickelser kom att som svensk enkedrottning sluta sina dagar så långt
norr om sin andliga livsatmosfer. Boken sluter sig i det hela värdigt
till de bättre memoarer från Napoleonstiden, Madame de Rémusats
minnen (5 kr.) och General Marbots minnen (6 kr.) det Geberska förlaget
förut utgivit, fast den naturligtvis ej i historiskt värde eller fängslande
stil kan tävla med dessa berömda samtida memoarer från en tid, vars
trollkraft över eftervärlden ännu tyckes vara lika stark som någonsin.
Napoleon I var ämnet för ej mindre än tre stora populärhistoriska
arbeten, som utkommo till julen i fjol. Hedersplatsen bland dem intager
Albert Vandals mästerliga Bonaparte och Brumaire (6 kr.), översatt av
d:r S. F. Eurén, det värdefullaste utländska historiska arbete som på många
år införlivats med vår litteratur. De större folkbibliotek, som bland sina
kunder räkna personer med något uppövad »historisk läsvana», kunna
ej bjuda dem någon bättre lektyr än denna lika stilistiskt fängslande
som vetenskapligt gedigna framställning av den första avgörande
vändpunkten i Napoleons politiska bana, då av den firade generalen från Arcole
och Pyramiderna blev den mäktige förste konsuln. En världshistorisk
tilldragelse av den mest vittgående betydelso skildras här av en bland
den moderna franska historieskrivningens märkesmän, och P. A. Norstedt
& söners förlag förtjänar tack för att det riktat vår Napoleonslitteratur
med detta standard mork. — Värdefull och alltigenom lättläst är även
den av hovintendenten Algernon Börtzell översatta, präktigt illustrerade
skildring av Napoleon, konung över Elba (10 kr.), författad av Paul
Gruyer, vilken samtidigt utkom. Den behandlar ett hittills föga känt
skede av Napoleons liv och utgör ett intressant motstycke till lord
Rose-berys för en del år sedan ävenledes till vårt språk översatta teckning av
Napoleons liv på S:t Helena. Den tredje stora Napoleonboken har till
författare en yngre fransk historiker, Louis Madelin och behandlar Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
