Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folket», såsom man fattar bibliotekens uppgift i de anglosaxiska länderna.
Betecknande för förhållandena i Sverige är, att t. ex. själva huvudstaden
icke har en egen folkbiblioteksanstalt, utan understöder med mindre
summor 6 eller 7 smärre bibliotek, som innehavas av privata sällskap.
Kommunens årliga understöd till dessa bibliotek stiger icke högre än
till 12,000 kronor (16,000 f. n. Bed.), vilket i förhållande till folkmängden
utgör knappt 10 % av vad t. ex. Helsingfors uppoffrar för sitt
folkbibliotek.1 Visserligen upprätthållas i Stockholm ytterligare 8
»församlings-bibliotek», men de flesta av dessa äro jämförelsevis obetydliga och påkalla
inga större summor för sitt upprätthållande. Två eller tre av dessa
för-samlingsbibliotek äro dock mönstergilla inrättningar. Det betydelsefullaste
och mest tidsenligt skötta folkbiblioteket i Stockholm är likväl
Arbetare-biblioteket, vilket kommit till sålunda, att 131 olika föreningar och
fackavdelningar sammanslutit sina småbibliotek under en gemensam ledning.
Men biblioteksvården är också där ordnad med stöd av den erfarenhet
som hämtats främst ifrån Norge. Det omfattar cirka 25,000 band (17,000
enl. sista årsberättelsen Bed.), och utgåvos därifrån och från dess sex
utlåningsstationer år 1905 82,500 lån. Biblioteket, som är inrymt i
Folkets hus, innehåller även en hel mängd skrifter på främmande språk,
dock ingen på finska, oaktat sådan ofta efterfrågas. Bibliotekets
föreståndare Fr. Nilsson, som är en av sitt lands förståndigaste och
skickligaste biblioteksmän, sade sig gärna mottaga till biblioteket även finska
böcker, om sådana kunde erhållas som gåva, men bibliotekets ringa
tillgångar medgiva icke inköp av desamma.
Såväl i avseende å understöd som skötsel befinna sig
folkbiblioteken i Göteborg på en bättre ståndpunkt. Förutom det storartade
»stadsbiblioteket», som är avsett främst för borgerskapet och de övre
samhällslagren, äger staden det s. k. Dicksonska biblioteket, vilket
upp-rätthålles medels en av fabrikanten James Dickson redan år 1861 gjord
stor donation, samt ett par andra smärre, men väl skötta bibliotek.
Även i Malmö och Uppsala finnas bibliotek, som nyligen blivit försatta
i ett tidsenligt skick efter norskt mönster, likaså i Luleå, Helsingborg
och några andra städer, vilka jag likväl icke var i tillfälle att besöka.
Biblioteken sakna egna hus, med undantag av det nämnda
Dicksonska biblioteket, men lokalerna äro ofta likväl ganska rymliga, och
under de senaste tiderna har man till de flesta stadsbiblioteken anskaffat
referensbibliotek och läsesal. Utskänkningsbolaget i Göteborg har i
förening med en del läsesalar inrättat smörgås- och kaffeservering. Detta
exempel har man begynt följa även annorstädes, till och med i
småstäder, där andra folkbibliotek icke förekomma, med den påföljd att
biblioteken förvandlats till kaféer — icke alldeles de angenämaste —
och de verkliga kunskapssökame ha dragit sig bort.
Typiska för folkbiblioteksförhållandena i Sverige äro de s. k.
vandring sbiblioteken. De äro icke av samma art som de hos oss försökta,
regelbundet ambulerande seriebiblioteken, utan de rekvireras från något
sällskap, som åtagit sig upprätthållandet av vandringsbibliotek. Dessa
utgöras till sitt yttre av små skåp, tämligen lika konstruerade och
inrymmande 40 till 60 vanliga band. Men deras innehåll väljes av varje
1 Kursiverat av oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
