Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folkskriftspridning genom folkskolan.
Ett medel mot den bristande läslusten?
Helt nyligen hade jag nöjet att i pressen fästa uppmärksamheten
på en visserligen 40 år gammal, men icke desto mindre värdefull
nykterhetsskrift: »Svenska folkets utsikt till räddning ur dess ojämförligt
största bekymmer» av major Carl Ekenstam. Jag berörde det livliga
intresse författaren visar för bildandet av förbudsföreningar och hans
. tankar om det allmännas frigörande från spritskatterna.
Den gamle majoren var emellertid även mer än mången nutida
nykterhetsvän klar över behovet av nykterhetsundervisning, särskilt i
folkskolan. Detta är för honom »den mest önskvärda åtgärden från
högre ort», och han framhåller i samband härmed, att det med tiden
blir av vikt att endast nykterhets vänner antagas till folkskollärare.
»Undervisning i folkskolorna, gemensamt samverkande med förbudsföreningar
(synnerligast sedan dessa lett till förbud), skall ge oss den efterlängtade
välsignelserika segern.»
Det som nu åter ger mig anledning erinra om den gamla skriften
är dock närmast en helt flyktigt berörd, men så vitt jag förstår
synnerligen viktig tanke, denna nämligen, att en »resonnerande och till känslan
gående nykterhetsskrift», borde lämnas de större barnen till självstudium
»för att inge dem levande övertygelse om den nya nykterhetslärans
sanning».
Förf. ger här uttryck för ett krav, som jag länge närt, och som
kanske även varit föremål för Övervägande, fastän det undgått min
uppmärksamhet.
Man får icke sällan höra bittra och ingalunda obefogade klagomal
över låg bildning och bristande läslust hos allmogen — även hos den
yngre generationen, som kommit i åtnjutande av en relativt god
folk-skoleundervisning. Denna senare har ej visat sig medföra de resultat,
som man kan göra krav på. Folket får visserligen lära sig den
värdefulla konsten att läsa, men hur många lära att på ett tillfredsställande
sätt använda denna konst? Såvida man på landsbygden och för övrigt
även bland större delen av städernas befolkning består sig med någon
lektyr, är det i regeln den sämsta möjliga, nämligen, bortsett från den
många gånger mera förflackande än bildande ortsavisan eller
halvvecko-upplagan från Stockholm, den under all kritik stående
kolportagelitteraturen. Härutöver kommer i flertalet fall knappast ens den minsta
småskrift inom hemmets väggar. Att avhjälpa detta bedrövliga tillstånd
är tydligen en ytterst viktig uppgift för folkbildningssträvandena och
det är tillika något som envar med ideella syften måste vara
intresserad av.
Skola de olika humanitära strävandena kunna bli verkliga
folkrörelser, ge uttryck för icke blott en tillfälUg, ytlig stämning, men för en
gedigen folkopinion, är det tydligen av vikt att kunskapen om de samma
få tränga ned till de djupare folklagren — icke blott från tidningar och
talarstolar utan genom den mer utförliga småskriftslitteraturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
