Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skulle det ej kunna tänkas att folkskolan blev förmedlaren för denna
mera tendentiösa, ideella folkbildning?
Alla möjliga ideella rörelser ställa ju numera krav på folkskolan.
Nykterhetsundervisningen är bara ett av de många. Vid sidan av
nyk-terhetsvännerna komma fredsvännema, djurskyddsvännerna, ivrama för
ett mera naturenligt levnadssätt m. fl. Det är tydligt, att om särskild
undervisning skulle lämnas i alla dylika ämnen skulle — bortsett från
andra olägenheter — lärarna slutligen bli allt för mycket överhopade
med arbete. Och förövrigt skulle väl undervisningen få föga värde, om
man inte hos lärama själva kan finna en levande övertygelse om de
olika strävandenas nytta.
Bakom alla dessa krav på folkskolan ligger emellertid en riktig
tanke, denna nämligen, att de nya idéerna måste föras ner till barnen
för att de skola bli en verklig makt, men frågan är ju om detta inte
skulle kunna ske på ett mera tillfredsställande sätt utan anlitande av
tvång, utan att göra dem till obligatoriska undervisningsämnen. Det lider
intet tvivel, att om man kunde finna på en metod, varigenom barnen
förmåddes att frivilligt sysselsätta sig med tidens frågor, skulle därigenom
dje bästa resultat uppnås.
Ekenstams förslag att för barnen tillhandahålla en »resonnerande
•och till känslan gående» skrift torde vara tillämpligt även i andra fall
än i nykterhets frågan. Varför inte även i djurskyddsfrågan, fredssaken,
jordspörsmålet, kort sagt i alla våra stora sociala frågor? Detta kunde
ske på så sätt, att folkskollärarna runt om i landet tillhandahålla skrifter,
som barnen vid varje lämpligt tillfälle uppmanades att köpa. Vid den
allmänna undervisningen finnas många tillfällen, då en vaken lärare kan
beröra de stora tankar, som röra sig i tiden, och man kan förstå, vilken
lättnad det skulle vara för honom, om han i varje särskilt fall kunde
mot en helt billig penning sticka en småskrift, som på ett
tillfredsställande sätt behandlade ämnet, i händerna på de unga. För att få lärama
intresserade borde de naturligtvis tillerkännas rimlig procent på det de
sålde.
Man skall kanske invända, att ett dylikt tillvägagående lätt kunde
leda till missbruk, bl. a. genom att alldeles olämpliga skrifter sktdle
kunna spridas bland barnen och genom dem till hemmen. Men detta
kunde lätt hindras därigenom, att endast sådana småskrifter, som voro
rekommenderade av exempelvis lärareföreningens centralstyrelse, skulle
kunna tillhandahållas på angivet sätt.
Vad skrifternas form beträffar, så torde den icke behöva avvika så
mycket från vad som kräves av en vanlig folkskrift. En yngling på
12—14 år torde i regeln ha lika goda betingelser för att förstå en
populärt hållen skrift som den vanlige lantarbetaren, vilken tyvärr allt för
ofta låter de grunder han inhämtat genom skolan mera förstöras än
för-kovras. En av fördelarna med denna skriftspridning bland bamen skulle
förövrigt just ligga däri, att folkskrifter i viktiga frågor verkligen skulle
nå hemmen och då även läsas av de äldre.
En annan invändning som man helt säkert vill göra är, att bamen
i regeln skulle sakna medel att skaffa sig skrifterna. Häremot kan
erinras, att en skrift, som tillhandahölls genom alla landets folkskolor, skulle
kunna utgå i så stor upplaga, att priset kunde bli synnerligen ringa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
