Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Naturhistoriska rolighetsböcker, om jag så får kalla dem, äro Nya
sannsagor och Tvåben av Carl Evald samt Två myrors äventyr av
Anna Hammarström. Minst av allt kan man på dessa naturhistoriska
berättelser tillämpa ordet »Man merkt die Absicht und wird verstimmt.»
Nej, om dem alla tre gäller vad professor Reuter, författaren till flere
rent idealiska populärvetenskapliga skrifter, säger i sitt företal till den
sistnämda boken: »Just så skulle en bok om naturen skrivas för barn.
Utan minsta bismak av undervisning bibringas dem här kunskap om en
mängd intressanta episoder ur såväl insekternas som växternas liv. Och
sagotonen är beundransvärt bibehållen i hela arbetet... snart skola de
berätta för varandra vilken »rolig» bok de fått. Och alldeles förgäta
att säga huru lärorik den tillika varit. Och just däri ligger dess stora
förtjänst». Anna Hammarström äger denna sällsynta förmåga att inrikta
barnens blick, så att naturens växlingsrika liv inger dem ett lika spän*
nande intresse som en fantasiens äventyrsfärd. Förträffliga marginal*
illustrationer öka bokens värde.
Karl Ewald var ju en utmärkt naturberättare, men han har dock
gjort mindre lyckade saker, och dit höra nog ett par av dem som tagits
med i Nya sannsagor. Tvåben är en intressant framställning av hur
människan småningom gjort sig till herre över jordens djur. I ännu en
historia om Tvåben förtäljes om hur denne småningom tagit i sin tjänst
vinden, ångan, elektriciteten och på det yttersta av dessa dagar radium.
De historiska ungdomsböckerna utkomna i julas lämpa sig nog
allesammans för folkbiblioteken. Bland gamla bekanta är att märka
Bissula av den skicklige faiseuren Felix Dahn. Den stolte Adalos och
den än mera stolta Bissulas händelserika saga har just de egenskaper
som komma unga läsares kinder att glöda och ögon att glänsa av in*
tresse. Översättningen är tyvärr dåligt gjord.
Charles Kingsley, Hypatias diktare, Persevs’ och Andromedas skald,
Flodbamens fantasirika förtäljare, har i Heroerna meddelat Persevs’,
Argonauternas och Tesev’s hjältebragder. Dessa dramatiskt åskådliga
bilder ur den grekiska sagovärlden borde vara självskrivna i
folkbiblioteken.
Den röda nejlikan av Baronessan Orczy är en romantiserad
skildring från franska revolutionens dagar och handlar om några ädlingars
flykt undan giljotinen och om deras om möjligt ännu ädlare engelske
beskyddare, »den röda nejlikan». Skildringen är ju något ytlig — å la
Matilda Mailing —, men där finns gott om ridderlighet och ädelmod,
bakslughet och förräderi samt spännande äventyr, med ett ord alla de
ingredienser som i synnerhet under de första ungdomsåren påverka
fantasien, den tid då läsarna alltid identifiera sig själva med böckernas
ädelsinnade hjältar eller hjältinnor.
Kanske är det ej opportunt att i denna publikation låtsa om det
faktum att en stor del av vår ungdom är mycket intresserad av
strids-skildringar. Men ett faktum är det nu i alla fall, och för dem som i
likhet med undertecknad ej anse det samma uteslutande av ondo, utan
tro, att ett förståndigt urval av litteratur ägnad att tillfredsställa denna
smak har en utvecklande betydelse, vill jag varmt rekommendera Samba
av Herbert Strang, författaren till bl. a. den präktiga ungdomsboken
Kobo. Samba är en historia från Kongostaten och skildrar negrernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
