Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tagit del av en från Pedagogiska Sällskapet utgången vädjan till Svenska
Pressen att vid referat av brottmål och andra liknande ämnen undvika
alltför detaljerade och sensationellt färglagda skildringar, vilka kunna
verka menligt på svagare individers fantasi och känsloliv, finner denna
vädjan beaktansvärd och av faktiska förhållanden påkallad.
Det kan icke förnekas att dylika skildringar i dagspressen kunna
verka som anledningar till nya brott och därför på visst sätt äro att
anse som företeelser av en indirekt samhälls vådlig art, som böra
motarbetas. Den disposition för brott och våldshandlingar, som samhället i
sina bredare lager gömmer, kan i månget fall mogna under dessa
inflytelser. De för kriminella suggestioner mottagliga äro dels att söka bland
de moraliskt defekta, dels även bland de sinnessjuka.
Hos de förra betingas imitationslusten av naturlig dragning till
brottet, en genom anlag i förening med yttre ogynnsamma
omständigheter utvecklad latent brottslighet, ur vilken genom en viss tillskyndelse
brottet slutligen framgår. Till sådana tillskyndelser höra också de
utförliga brottmålsreferaten. En med blodiga detaljer utsirad skildring kan
verka som en direkt lockelse, på samma gång den ger en teknisk
ledning till nya brott, och även om den verkliga orsaken till brottet ligger
djupare, får man icke bagatellisera betydelsen av dessa yttre anledningar.
Utan avsikt från tidningarnas sida att förhärliga brottet, faller på
förbrytaren, genom den mycket påfallande uppmärksamhet pressen skänker
åt honom, ett slags nimbus, åtminstone i deras ögon som se saken med
en outvecklad eller förkrympt rättsuppfattning och med en pervers
uppskattning av sociala och moraliska värden. I tidningarnas referat är
indignation och avsky oftast undanskymd av attraktionen till ett
sensationellt ämne och för brottslingen är denna uppmärksamhet ett slags
smicker. Ett knapphändigt meddelande och sedan tystnad skulle bättre
överensstämma med en sund uppfattning av sådana ämnens värde och
känslan av ansvar gentemot en omyndig och ofta lättledd krets af
läsare.
Hos den sinnessjuke kan imitationen verka som ett tvång, vilket,
även om det behärskas, vållar den sjuke lidande. Skildringar av
självmord och mord kunna således på deprimerade, sjukligt viljesvaga utöva
en dyster dragning. För en alldeles särskild grupp av sinnessjuka kan
imitationstvånget bliva ödesdigert, i den mån en genom sjukdomen
förorsakad defekt i känslolivet gör dessa sjuka obegränsat suggestibla.
I brottmålsannalema äro dylika fall icke så alldeles sällsynta.
På grund av dessa skäl anser sig sektionen i huvudsak böra biträda
de önskemål, som uttalas i det Pedagogiska Sällskapets vädjan till den
Svenska Pressen.
Må utförliga brottmålsreferat, utarbetade till ledning för rättvisan,
för studiet av förbrytaren och brottets sociala orsaker, hållas tillgängliga
för domaren, rättsläkaren och kriminalisten, men må allmänheten
förskonas från desamma.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
