Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Insänt.
Litteratur till folket.
Svenska folkskolan och dess arbete har så länge och i så hög grad
prisats, att man uraktlåtit att spörja efter det verkliga resultatet. Hade
man gjort detta mera allmänt än vad fallet hittills varit, så skulle man
förvisso nödgats erkänna, att det var dock icke den följd, man önskat
för landets söner och döttrar av folkskoleundervisningen. Folkskolans
arbete uppammar i regel icke läslusten hos den yngre generationen, utan
oftast dödas denna, där den iinns.
Det är nog .allt för många gånger så, att när lärjungen hunnit över
sista examen och »läst på gången», så kastas skolböckerna i någon vrå
och den befriade drager en lättnadens suck över att läsningen äntligen
är slut. Detta är ju ett alldeles oriktigt förhållande. Skolans uppgift
bör väl vara, att ej allenast inpränta för det praktiska livet nödvändigt
vetande, utan ock att väcka till liv läslusten och kunskapsbegäret. Men
det fordras nya riktlinjer i skolans arbete för att nå dit hän och jag
hade egentligen ej tänkt, att vid detta tillfälle röra vid det ämnet. Det
är däremot en annan sak, som synes mig böra ägnas större
uppmärksamhet än hittills.
I de fall, där läslusten verkligen, trots skolans försök att kväva
den, har bevarats, giver den ej det resultat, som är önskvärt. Det är
ej fostrande litteratur, man då söker, utan detta nationens gift, som går
under namnet kolportagelitteratur, får ersätta skolböckerna. Genom
sådana pestbölder på litteraturens område som »Hemlighetsfulla makter»,
»Bakom fällda rullgardiner » etc., fostras alldeles visst en stor här av
ligister och lättingar.
Sannt är, att man sökt råda bot mot detta genom upprättande av
föreläsningsanstalter, folkbibliotek o. d., och stora summor ha ju av staten
offrats för detta. Endast för stödjande av föreläsnings verksamheten har
ju sedan 1885 utbetalats betydligt över en mill. kr. Då kommuner och
enskilda offrat ännu mera, är väl antagligt, att omkring två och en halv
mill. kronor under dessa år utbetalats för »föreläsningar för arbetare».
Men trots detta kan man ej vara tillfredsställd. Ty den sjuka
läslusten — d. v. s. begäret efter dålig litteratur är ej i avtagande.
Den, som är i tillfälle att leva med folket, skulle vara böjd att påstå
motsatsen. På sista tiden har man ju även ganska allmänt börjat ropa
på hjälpmedel för att möjligen förekomma detta onda. Många kunna ju
de vägar vara, som leda till målet. Men mig synes »kungsvägen» vara
att sprida god litteratur bland folket. Erfarenheten har dock visat, att
man ej får vänta, att folket skall komma av sig självt och hämta denna
litteratur. Därför må man gå hem och lägga den på bordet i stugan.
Jag menar, att redan skolbarnen skulle tagas om hand. Till dem borde
gratis utdelas goda böcker, ej stora, digra volymer - ty då verka de
avskräckande — utan små häften. I dessa skulle ej allenast
skönlitteraturen utan även sociala spörsmål, fast i populär form, upptagas.
Om detta planmässigt genomfördes, så skulle snart begäret efter god
litteratur vara väckt. Därigenom uppammades även en sundare kritik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
