Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antikens böcker.
När jag säger, att vignetten här ovan visar en bok, så får jag väl
bereda mig på motsägelse. Ty om några, så böra väl
Folkbiblioteksbladets läsare veta, huru en bok ser ut. Ja, men allt förändras, och
böcker ha inte alltid haft ett och samma utseende. Bilden visar den
bok, som var vanlig bland de gamla kulturfolken kring Medelhavet.
Den var gjord av papyrus. Så heter en ståtlig vassväxt, som nu för
tiden förekommer vid Syrakusa på Sicilien och i Nubien samt på några andra
ställen. I det gamla Egypten odlades den. Vid nedre Nilen fanns hela
skogar med den väldiga plantan, vars tjocka stängel ofta nådde en liöjd av
5 meter. På mångahanda sätt gjorde man den sig till godo. Man band
samman stänglarne med rep till flodbåtar; den träiga roten gav bränsle;
stängelns nedre del var ätbar; kläder, mattor och mycket annat fick man
också av den sällsynt nyttiga växten. Den viktigaste och berömdaste
produkten var emellertid skrivmaterial; pappren gav antiken dess papper. Man
beredde det på följande sätt. Stängeln skar man i tunna, men breda
remsor. Dessa lades tätt bredvid varandra, ett nytt lager lades ovanpå på
tvären. Det hela beströks med ett slags lim, prässades hårt upprepade
gånger och torkades. Så glättades bladet och var färdigt att mottaga
skrift. Än i dag framställas i Syrakusa papyrusblad på liknande sätt
och säljas till turister. På senare tid har för övrigt upprepade gånger
dykt upp ett förslag att i stor stil återuppliva fabrikationen av
papyrusblad och monopolisera den i och för framställning av banksedlar, som
inte skulle kunna förfalskas.
Det enstaka bladet räckte, även om det var ganska stort, inte långt.
För större uppteckningar, framför allt för litterära ändamål, behövde
man en större enhet. Den vann man genom att klistra ihop en rad
papyrusblad av samma kvalitet och storlek. 20 stycken var ett vanligt
antal. Den långa remsan veks i regel inte ihop, utan rullades från
höger till vänster.
Blott den ena sidan av papyren var i allmänhet avsedd och
preparerad för att mottaga skrift. »Bokrullar med skrift både på insidan och
på utansidan» (Joh. Upp. 5: 1) var dock ingen sällsynthet. Naturligtvis
var man ej så opraktisk, att man skrev över rullens hela längd, utan i
kolumner (sidor) med rader på i genomsnitt 35—38 bokstäver (den vanliga
grekiska versens längd). Bokstäverna stodo åtminstone i äldre tid stela
och raka, en var för sig. Någon ordskillnad fanns ej och sa gott som inga
skiljetecken, som underlättade läsningen. Hur det tar sig ut, visar bilden
i slutet av denna uppsats. Den återger en sida ur den äldsta grekiska bok,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
