Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då skall ägna hela sin tid åt bibliotekets skötsel. Möjligen komma i
sammanhang därmed filialbiblioteken att hållas öppna längre tid om
dagen. Under alla omständigheter komma biblioteken både vad
beträffar skötsel och intresse för saken att vinna på bytet, och även för de
kvinnliga bibliotekarierna innebär förändringen en vinst genom det ökade
antal platser, som härigenom upplåtas för dem. De enda, som förlora,
äro Berlins folkskollärare, som också i såväl tal som skrift uttrycka
sin harm Över detta kvinnans nya ingrepp i mannens »rättigheter».
Alla biblioteksintresserade i Berlin synas emellertid motse förändringen
med glädje, vilket betyder ett kraftigt förtroendevotum för Tysklands
kvinnliga bibliotekarier.
De tyska kvinnliga bibliotekariernas ekonomiska ställning synes vara
följande: för full tjänstgöring, d. v. s. 34—50 timmar i veckan, 1000—
2,500 Mark om året; för extra anställningar med 12—24 timmars
arbetstid i veckan 500—1,000 Mark om året. Alla dessa tjänster äro när som
helst uppsägbara, och inga pensioner finnas. Ovan sagda gäller även
statsbiblioteken.
Sedan oktober 1907 existerar i Berlin en förening av kvinnliga
bibliotekarier: Vereinigung bibliothekarisch arbeitender Frauen.
Föreningens syfte är att befordra de tyska kvinnliga bibliotekariernas intressen,
varjämte med föreningen är förbunden en platsanskaffningsbyrå. På min
förfrågan, varför icke de kvinnliga bibliotekarierna hellre sökt vinna
inträde i de redan befintliga biblioteksföreningarna i Tyskland, fick jag till
svar, att man icke ens tänkt på att ifrågasätta detta, då skillnaden i
utbildning mellan manliga och kvinnliga bibliotekarier vore för stor. Hade
man försökt en förfrågan, skulle svaret säkerligen blivit nekande. Den
kvinnliga bibliotekarieföreningen räknar för närvarande 140 medlemmar
anställda i 60 olika bibliotek, men man sade mig, att på långt när icke
alla i bibliotek anställda kvinnor tillhöra föreningen.
Vad Tyskland beträffar, kan man således säga, att frågan om kvinnliga
bibliotekarier befinner sig i ett för kvinnan enligt tyska förhållanden
jämförelsevis gynnsamt läge. Detta betonas också av såväl d:r Fritz som
d:r Albrecht i deras ovan citerade uppsatser. En sak kan jag emellertid
icke underlåta att i detta sammanhang omnämna, ehuru den väl mera
sammanhänger med kvinnans ställning i allmänhet i Tyskland än med
hennes ställning speciellt som bibliotekarie. Det synes mig som om
antingen de tyska kvinnorna icke fullt uppfattade det ansvar de ikläda sig,
då de antaga en självständig tjänst, eller som om de tyska männen icke
ännu kunde se på de självförsörjande kvinnorna med fullt opartisk blick.
Huru eljes en disciplinfråga överhuvud taget kan uppstå mellan de
manliga cheferna och de kvinnliga anställda har jag svårt att fatta. Denna
fråga är emellertid i Tyskland aktuell, ett faktum, som jag hörde
beklagas av såväl manliga som kvinnliga bibliotekarier. Till belysande av
detta förhållande skall jag be att ännu en gång få citera d:r Albrecht i
ovannämnda uppsats. Han säger däri, att kvinnorna, om de komma
under god ledning, utan tvivel kunna göra gott arbete, varefter han
fortsätter sålunda: »Huvudsaken är emellertid, att uppsikten över de
kvinnliga bibliotekariernas verksamhet noga regleras och skötes med
stränghet. Visar chefen eller den uppsiktshavande tjänstemannen gentemot
kvinnorna en lätt förklarlig mildhet eller en alltför stor älskvärdhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
