Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blodbad. Ämnet förefaller vid första påseende tacksammare, eller lättare,
än det Selma Lagerlöf åtog sig; här föreligger ju historien färdig att ta
det bästa av och forma för bam. Och i början minns man nog ännu
sin Fryxell och tycker att honom har Heidenstam ändå inte slagit,
såsom sägnen om Hottor, om Ragnar Lodbrok och Ivar Yidfame bränt sig
fast. Men snart känner man, vilket grandiost arbete detta är, man ger
sig helt i beundran inför dessa korta satser, som innehålla nog att
befolka en värld med syner, man blir varm över den stolta, fina svenskhet,
som speglas i dessa blad. Det är något nästan obeskrivligt, en enda
rad kan fängsla och öppna vidder. De gamla historiefrasema äro
bibehållna, »Norge ur dina händer, konung», o. s. v. (fast jag saknar Olof
Tryggvesons uttrycksfulla »Tvi dig, hundhedning».) Men då dessa
välkända örd slå emot en, märker man först, hur uttrycksfull och djup
deras o inramning är. Att följa den stora volymens delar i något
ingående referat skulle ta för stor plats här. Vacker är gången från sagans
värld och in i den tid, som kan kartläggas i verkligheten, men där sägner
och skrock ännu får hänga kvar som en länk från det flydda. Ofantligt
lärorik och ny är boken, den har en rikedom på detaljer, som gör varje
sida till en konstrikt arbetad sak, den har folkskildringar, korta bitar,
skenbart så enkla, som den om mor Ingialls hårda döttrar, som ge folkets
liv och åskådningssätt mellan de stora händelserna. Karl Knutssons
mödosamma härskar gärning är given med ett underbart djup inom raka
linier, Birgitta som bam framstår som en syn, pestens skräckstämning
skakar oss och bakom fogdars och utländska kungars våldsgärningar står
hela folket som en seg strävsam massa, tålig i all sin styrka, där det
rör sig vid hamnarna, i kyrkan, vid foror och sysslor, läs t. ex.
»Hätte-bröder och kapare.»
I så koncentrerad form, som man får Svea rikes historia från en
tid, då livet alltid stod på spel, blir ju sidorna mängda med avgörande
händelser. Men dämtöver är det något i Heidenstams språk, som gör
det hela så djupt och storslaget. Ett språk, så rent och enkelt,
lättfattligt utan fusk med påklistrad tidsfårg, ett språk från idag, men ändå
med rötter djupt ned i den svenska jorden, bortom all sedan kommande
förtyskning och latinisering. Varje ord är vägt, var sak är prövad innan
den blivit lagd till det hela, så verkar det. Och verket har blivit, inte
tungt, utan klart, djupt och lysande som ett mäjslat smycke. Fast och
stark som jämet är boken, en grandios gåva åt Sveriges bam.
Barbarskogen. Av K. G. Ossian-Nilsson. (Alb. Bonniers förlag. Pris 3:75.)
När detta läses — redan när det skrives — har »Barbarskogen»
blivit höstflodens mest omtalade bok, blivit föremål för genmälen, ledare i
den s. k. borgerliga pressen, lovprisande och — misstydningar, och vi
förutsätta på goda grunder att innehållsskelettet är bekant. Den har på något håll
jämförts med »Svarta fanor», den skulle vara en hänsynslöst personlig
uppgörelse med gamla vänner och en gammal tro... Men den jämförelsen
går för långt, om än Ossian-Nilsson har något av Strindbergs benägenhet
att hänföra saker till sig själv och låta dem gå ut från sitt jag, liksom
han har hans fröjd i att kasta brandfacklor, vikingalynnets spänstiga
fröjd i att slåss. Men man misstar sig, om man av enstaka beska
skildringar sluter sig till att boken är en fientlig form för reträtt från social-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
