Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ungdomsläsning och skolbibliotek
var ämnet för ett inledningsföredrag av skolläraren P. J. Thomée,
Göteborg, vid Göteborgs stifts 4:de folkskolläraremöte.
Inledaren önskade att ungdomens förströelseläsning måtte tillvinna
sig mera intresse från lärarnas sida än hittills i allmänhet varit fallet.
Ty lika stor nytta, som kunde vinnas av en rått bedriven fri läsning,
lika mycket skada kunde vållas av en orätt bedriven sådan läsning.
Den läsning, som brukar förekomma i biblioteken, kunde indelas i två
huvudgrupper: den reala och den skönlitterära. Den förra anlitas högst
obetydligt av barnen, den senare däremot så mycket mer. Tyvärr har
man hittills icke varit så synnerligen nogräknad med vad man erbjudit
barnen inom denna grupp. Det behövs i regel icke mer än etiketten
»läsning för ungdom* eller något i den vägen för att den skall tagas
för god. Men denna läsning för ungdom rymmer dels
äventyrsskildringar av sensationellt och för barnen olämpligt slag, dels menlösa och
meningslösa moraliserande berättelser, som handla om lillgamla gossar
och flickor, som i krystade fraser resonera om moral och dylikt. De
stora självuppoffrande karaktärsdragen återfinnas mera sällan, talande för
sig själva.
Intetdera, varken den docerande moralpredikningen eller det
sensationella effektsökeriet, är hälsosamt.
Folkets nu rådande smak för dålig kolportagelitteratur, de bekanta
10-öresvisoma med de långa rubrikerna, de små förseglade häftena,
dåliga tidningsföljetonger och brottmålsreferat kan nog skrivas på den
försummade ungdomsläsningens konto, men därjämte på tidsandan. Nu
finnes det ju dock också goda ungdomsböcker. Deras förnämsta
kännemärke är att de kunna läsas med intresse även av äldre.
En av de förnämsta bristerna i skolbiblioteken är, att de icke stå
i organiskt sammanhang med undervisningen.
Biblioteket skulle vara ordnat så, att då en klass läser om t. ex.
Asien i geografien skulle biblioteket kunna förse hela klassen med
skildringar från Asien. På lektionstimmarna kunde så läraren och eleverna
resonera om det lästa, förklaringar givas och missuppfattningar rättas.
En följd av ett sådant ordnande av bokutlåningen bleve, att
biblioteken i stället för att skaffa en mängd böcker av olika slag skaffade
många exemplar av samma bok. Detta kunde så mycket hällre ske som
de goda böckerna böra läsas av alla, under det att man kan vara helt
utan de mindre goda.
Därjämte böra i biblioteket finnas uppslagsböcker och mera
omfattande arbeten, vilka eleverna under lärarens ledning böra lära sig
använda som upplysningskällor.
Boklånen kunna, om de ordnas på detta sätt, böija redan i
folkskolans andra, ja t. o. m. första klass. Läraren bör förmedla alla
boklånen i klassen, vilket naturligtvis icke utesluter att en särskild
bibliotekarie finnes.
Det kunde invändas att detta kommer att vålla lärarne extraarbete,
och det kan naturligtvis icke förnekas, att så kunde komma att ske,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
