Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 10 —
och kärleken till jordbruket, som ställt den danska nationen såsom
småbrukets främsta målsman....» »Folkets ekonomiska ställning bättras ej
genom att en klass strider och decimerar en annan, utan genom
tillgodogörandet av vårt lands ekonomiska resurser, genom skapande, uppmun:
trande och stödjande av allt produktivt arbete....» »På vägen till
målet: allmänt välstånd, måste var och en, hög eller låg, stor eller liten,
statsråd eller kroppsarbetare, lämna hela sin kraft!...»
»Det är nödvändigt att återupprätta aktningen för arbetet», säger
Alfr. Anderson. Arbetet är en livslag, som alla, hög och låg, rik och
fattig, måste lära sig att älska för dess egen skull!... På mången
lantgård äro döttrarna alldeles för »fina» att arbeta; modern får knoga
ensam. »Jag frågade en gång en bondhustru, varför hon själv satt och
mjölkade, då jag visste, att hon hade två stora döttrar hemma. »Jo,
töserna tycka inte det är roligt att sitta under korna, därför får jag
själv göra det» — svarade hon. Av svaghet lärde man barnen att
förakta arbetet. En annan gång gästade förf. en förmögen
lantbrukarefamilj. »Barnen hade fått den bästa uppfostran. För tillfället voro
endast två flickor hemma. TI deras sällskap hade jag tillbragt ett par
angenäma timmar, då — efter middagen, hela familjen var samlad, och
vi voro i ett mycket livligt samtal — de unga flickorna resa sig upp
och säga adjö med förklaringen: nu skola vi ut och sköta om djuren...
Jag beundrade dessa flickor, som, barn av förmögna föräldrar och med
den bästa uppfostran, likväl ej blygdes för att visa, att de skötte —
korna. De blygdes ej att visa sitt arbete, ty de älskade det, och att
älska arbetet, det hade de lärt av sina föräldrar....»
»Bland alla kroppsarbeten finnes intet som i underbar verkan går
upp emot jordbruksarbetet, mot — arbetet i jorden —’!»... Huru
dumt och samhällsskadligt verkar icke stadsbons och åtskilliga »bildade
klassers» föraktfulla och ironiska tal om den tråkiga landsbygden och
den dumme bonden. Vad veta de, om det arbete och den omtanke,
som ligger bakom det goda, ångande brödet på deras frukostbord!
»Ifrån det kornet hämtats på magasinet för att nedbäddas i jorden, tills
den nya skörden blivit inbergad, tröskad, malen till mjöl och därpå
förvandlad till bröd, är det arbete, ett intensivt, ihärdigt arbete, men ett
omväxlande, stärkande och livgivande arbete....» Gå ut, du stadsson,
och så och mylla med egen hand det korn, som ger dig ditt dagliga
bröd, då skall du nog bättre fatta arbetets helgd och livets djupa allvar...
»Gör det, unge man; tro mig; jag har försökt det, innan jag rått dig
därtill. Jag har mejat mer än ett havre- och vetefält, vaggande i timtal
under augustisolen i takt med lien... jag har plöjt mer än en fåra...
jag har sått mer än ett fält... jag har hört vaktlarna slå... jag har
tänkt på människornas bråk, och min syn har klarnat. Ja, jag är
alldeles viss därom, ett av de stora botemedlen mot våra olyckor, mot
våra intellektuella och moraliska samhällssjukdomar, skulle vara
återvändandet till jorden och jordbruksarbetets återupprättande.»
Sorgligast av allt är att höra det förakt för jordbruket, som inom
månget bondehem tutas i barnens öron. Här sås »landsflyktens» och
emigrationens frön. Ar det däå underligt, att en klass, som föraktar sitt
eget yrke, själv blir föraktad — att bonde blir skällsord! Häremot
måste sättas en damm. »Ni unga, lantbrukarnes egna barn, lär eder att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
