Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L. A. Jägerskiöld. Om spel och parningslekar bland djuren. IHugo Gebers
förlag. Stockholm.
Av den redan förut såsom populär vetenskaplig författare
fördelaktigt kände intendenten d:r L. A. Jägerskiöld föreligger ett nytt arbete:
»Om spel och parningslekar bland djuren.»
Efter en kort orienterande inledning av själva befruktningens väsen
övergår förf. till att skildra parningen och de olika vägar varpå
fortplantningen betryggas och säkerställes, varefter förf. kommer över på
könsdimorfismen, som uppdelas i.olika grupper, som var för sig belyses genom
exempel, hämtade från våra vanligare insekter, kräftdjuren, inälvsmaskarne
0o. 8. v. I fortsättningen behandlas den omvandling av vissa organ som
står i direkt samband med själva parningen, varvid, i synnerhet åt de
intressanta förhållanden som bläckfiskarne erbjuda, en synnerligen grundlig
och intressant redogörelse lämnas. Följer så ett kort kapitel om
mötesoch lekplatser under parningstiden, i vilket vi särskilt vilja framhålla
den livliga och åskådliga skildring förf. ger av pälssälarnes vanor.
Därefter övergår författaren till de sekundära könskaraktärer som
förf. uppfattar som avsedda att verka eggande på det andra könet. Detta
kapitel belyses med exempel från skalbaggar, tropiska fjärilar, en del
fiskar och först och främst från fåglarne, vilka senare författaren egnar
en mycket grundlig bebandling.
Först därefter behandlas det ämne som bokens titel anger. AÄven
här är det fåglarne som bilda huvudparten av framställningen och vi få en
ofta mycket livlig och medryckande skildring dels av fåglarnes
parningslekar, dels av de lekplatser och lusthus som en del tropiska fåglar inrätta
åt sig.
Därefter följer en avstickare, nämligen en skildring av de sekundära
könskaraktärer som finnes hos hanarne av en del insekter, groddjur, fåglar
och apor, och bestå av ljudalstrande organ och så återvänder förf. till
fåglarnes spel och behandlar de fall, där antingen båda könen eller också
endast honorna leka.
Detta kapitel synes anmälaren ha kunnat lämpligare samarbetats
med det näst föregående, så mycket mer som förf. själv hyser den
åsikten, att det ursprungligaste förhållandet är att båda könen leka.
Därefter skildras de hanliga sekundära karaktärer, som äro att
betrakta som vapen i striden mellan rivaliserande honor, och på ett åskådligt
sätt belyses sammanhanget mellan vapnens form och stridssättet.
Till slut beröres teorierna om nyttan av de sekundära
könskaraktärerna, om könsurvalets betydelse för att förklara deras uppkomst
o. sg. v. och förf. visar sig vara en varm försvarare av detsamma. Vid
diskuterande av dessa frågor behandlar förf. endast Darwins och Wallaces
åsikter, men det kunde ha varit skäl att även omnämna de delvis mycket
grava invändningar som av flera moderna forskare, såsom Cunningham
och framför allt Morgan, gjorts mot könsurvalets betydelse för uppkomsten
av de sekundära könskaraktärerna, samt de experiment som av Maver
och andra gjorts med fåglar och fjärilar och vilka visa, att de granna
färgerna hos hanarne ej spela den stora roll man hittills tillskrifvit dem.
Att bland det oerhörda material, som finnes i och för belysandet av
dessa frågor, göra ett jämnt och mot alla grupper rättvist urval, har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
