Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 92 —
och kristen att skaffa sig en hustruw», friar till den ena flickan efter den
andra, men genast får avslag. »Han bad Gud ovm ett tecken, en
förklaring, en enda liten upplysande vink» om orsaken härtill. Slutligen
får han klart för sig att skvallret 1 en liten småstad är en faktor a":
räkna med. — Aven i Ungdom söker förf. mycket ofta sina modeller bian«
prästerskapet, vars representanter han levandegör och karrikerar med
verklig talang. Flera bitar i samlingen äro emellertid skäliger.
obetydliga och allför vardagliga, hälst om de bedömas efter de arspråk
man måste ställa på Gustaf Ullman.
Ullmans sista bok omfattar två mindre teaterstycken I kappa och
krage samt Hyjärterknekt. Det förra visar hur en ung prästman slites
mellan sin sanningskärlek, sitt krav på ärlighet i kallet å ena sidan och
sin känsla av tacksamhet och lydnadsplikt mot dem, som fostrat upp
honom och varit i föräldrarnas ställning å den andra. Han övergiver
den prästerliga banan, förenar sig med den kvinna som älskar och
förstår honom samt bryter med sitt hem och den ytliga, oförstående unga
flicka, med vilken han varit förlovad.
Stycket är i dramatiskt hänseende väl byggt och bör göra sig
utmärkt på scenen. — Hjärterknekt är en »folklig komedi», som i skarp
motsats till det förra stycket smakar väl mycket av dramatiserad novell
och är ej utan en viss »folklig» råhet.
Hjalmar Bergman. Savonarola. En munkhistoria berättad av Messer
Guidantonio Vespucci. (Alb. Bonnier, 4: 50).
Det finnes några personligheter 1i världshistorien, vilka aldrig
upphöra att sysselsätta människornas tankar och som genom sitt väsens
oförklarliga mystik, sin levnads patetiska och underbara händelser
ständigt äro lika lockande för diktarna. En dylik personlighet är Maria
Stuart, en annan Savonarola. Och sällsam är i sanning
dominikanermunkens Jlevnadssaga, visande en man, som endast och allenast genom
sin betvingande andliga kraft, flammande trosvisshet och orubbliga
övertygelse om sin egen mission för en tid vann en nästan obestridd makt
1 de hatfyllda partifejdernas av hednisk skönhetskult och lysande
lastbarhet fyllda stad, Florens.
Det är en vansklig uppgift för en författare att behandla en
historisk gestalt som Savonarola. Redan den anspråkslösaste rent
krönikeartade skildring av Savonarolas levnad, som den är oss historiskt känd,
erbjuder nämligen ett sådant fängslande intresse, att vi av diktaren,
som väljer ett dylikt ämne, fordrar en psykologisk fördjupning och
förklaring av karaktären, ett häntydande till nya, förut ej kända eller
tillräckligt observerade sidor 1i den skildrades väsen. Att Hj. Bergman gjort
allt vad som kunnat göras av sitt ämne, torde ingen vilja påstå.
Berättelsen är lagd i den lärde, statskloke och skeptiske Messer Vespuccis
mun. :Vespucei är verklig person. Han hyser emellertid hat till
Savonarola, enär denne i sin ungdom älskade samma kvinna som Vespuce,
den högättade donna Laodamia Strozzi, vilken Vespucei sedan icke kunde
vinna, enär hon ständigt inom sig bar Savonarolas bild. Det är onek:
ligen ett gott grepp att för framhävandet av Savonarolas underbara makt
över alla, med vilka han kom i beröring, visa hur t. o. m. en skeptisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
