- Project Runeberg -  Folkbiblioteksbladet / 1909 /
125

(1903-1911)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 125 —

höva ta hänsyn till andras erfarenheter. Huru ofta ser man ej,
isynnerhet i små folkbibliotek högst opraktiska anordningar, som förorsaka
bibliotekarien dubbelt så mycket arbete och besökarna tredubbla
besväret emot vad ändamålsenliga skulle göra.

Det är f. ö. en följd av denna olust att tillgodogöra sig andras
erfarenheter att den leoretiska litteraturen över folkbildningsarbetet är i
så ytlersl ringa mån wutvecklad. Om även de bästa böcker i ämnet
uppnå en blott försvinnande avsättning, förlora både författare och
förläggare lusten att vidare publicera dem. Detta gäller ej blott Tyskland
och Österrike utan även många andra land, t. ex. Frankrike, Belgien,
Danmark och Skandinavien, för att nu ej alls tala om Italien.
Boklitteraturen över folkbildningsväsendet är därför utomordentligt svagt
utvecklad och dess tidskriftslitteratur kommer trots alla ansträngningar på
ingen grön kvist. Huru många folkbibliotek i städer med över 5,000
innevånare finnes icke i Tyskland, vilka ej ens till namnet känna till
»Blätter för Volksbibliotheken und Lesehallen» eller »Centralblatt för
Volkbildungswesen» eller om de känna dem, icke abonnera på dem, trots
deras så billiga pris. De 4 mark årligen för den första, de 3 mark för
den senare skulle dock många gånger om göra sig betalda, om
bibliotekarierna kunde och ville läsa dem. Atskillig kraftförlust skulle
därmed undvikas.

Lika viktig som en förbättring i detta hänseende synes mig ett
mera ändamålsenligt utnyttjande av förhandenvarande vara krafter även
1 andra riktningar.

Arbetaren som flyttar från en stad till en annan, jungfrun som tar
plats i en främmande storstad, kontoristen eller bodbiträdet som byter
vistelseort — de alla veta att börja med ingenting om sin nya hemvists
folkbildningsanstalter. Var däremot den närmaste krogen, danslokalen
och varietéteatern finnes, det få de med detsamma reda på. Ty alla
dylika förlustelseställen falla ju den förbigående omedelbart starkt i ögonen,
dessutom förstå de att på allt sätt göra sig påminda. Genom annonser
1 tidningarna, anslag på annonspelarna, ofta även genom utdelning av
tryckta reklamer drages försorg om, att allmänheten underrättas om
deras tillvaro.

Och vad göra å andra sidan folkbildningsanstalterna för att påpeka
sin existens? Ingenting, eller så gott som ingenting. Vilket folkbibliotek
i Tyskland skulle väl fallit på den djärva tanken att hyra ett par
stadsbud och låta dem på lördagseftermiddagen utdela tryckta annonslappar
vid gathörnen? Och huru få folkbibliotek hava någonsin affischerat på

annonspelarna?
Visserligen kunna våra folkbibliotek åberopa att de ej behöva
dylika reklamer. ”Ty där ej grova fel begäs i organisationen — t. ex.
lo
kalens öppnande på olämpliga tider, oklokt bokval, hindrande
föreskrifter för bibliotekens begagnande — där äro våra folkbibliotek rent
av överhopade av besökande. Det finns ju i hela Tyska riket blott några
få folkbibliotek, som uppvisa ett tillräckligt bokförråd i förhållandet till
läsarnas antal!

Men likväl synes det mig vara av stor vikt att annonseringsarbetet
som ovan antytts igångsättes. Må man lugnt kalla det för reklam,
om man så vill. Varför skulle institutioner, som kunna åstadkomma så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:29:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkbbl/1909/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free