Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 124 —
Kraftbesparing i folkbildningsrörelsen.
Av d:r Ernst Schultze, Hamburg-Grossborstel.
Nedanstående uppsats har välvilligt insänts till red. från den framstående
tyska folkbiblioteksman, vars namn läses här ovan.
På alla områden försöker vår framåtgående teknik icke endast
att alltjämt använda nya krafter i mänsklighetens tjänst, utan även att
så mycket som möjligt utnyttja de redan använda krafterna. 1 varje
gren av tekniken ökas fulländningen i samma mån som en onödig
förbrukning av material och krafter uteslutes. Järnvägarna bespara en
ofantlig mängd av kol genom att utrusta lokomotiven med s. k.
»överhettare» vilka höja ångans temperatur med mera än 1002 och på detta
sätt förläna densamma en väsentligt större spännkraft. Och detsamma
är förhållandet på t. ex. gasbelysningens område.
Det karakteristiska med dessa besparande metoder är, att de tillåta en
betydligt bättre metod: mindre kraftförbrukning under betydligt större
utnyttjande. Skulle man då ej kunna göra ett försök att även 1 tekniken
för folkbildningsarbetet införa dylika besparingsmetoder med ökade
kraftutnyttjanden? Ty även 1i förvaltningsorganisationen kan en myckenhet
av kraft besparas genom lämpliga medel och på samma gång bättre
resultat ernås. I följande rader skall jag försöka framställa ett förslag för
bättre utnyttjande av våra folkbildningsinstitutioner under iakttagande
av dylika besparingsmetoder utan eller med blott obetydligt ökade
omkostnader.
Att mycken kraft förloras genom bristfällig organisation behöver
intet bevis. Ett folkbibliotek, vars anläggning och handhavande bedrivs
endast efter föreståndarens eller styrelsens idéer, utan försök att
grundligt göra sig underrättad om på detta område redan genom andra
gjorda rön, kommer att arbeta mindre praktiskt och därför
betydligt dyrare än sådana, vilka blivit upprättade med noggrann hänsyn till
alla på detta arbetsfält gjorda erfarenheter. Till och med åratals egna
rön och stora praktiska anlag kunna ej uppväga värdet av de
erfarenheter, vilka i allmänhet blivit gjorda på detta område. Varför skulle
också den enskilde först i timtals irra fram och tillbaka, när
iakttagandet av de personers sätt att gå till väga, vilka redan tillryggalagt samma
väg, kan förskaffa honom kunskap om en mycket närmare väg, som
besparar honom hälften eller trekvart av den eljest nödiga tiden och kraften?
Hela vårt kulturliv beror ju dock blott därpå, att vi i möjligaste mån
tillgodogöra oss de hittills av kultursamhället gjorda erfarenheterna.
I dag lär sig redan en tredjeklassist den pythagoreiska lärosatsen, vilken
av en den grekiska antikens mest begåvade huvuden har krävt åratals
mödosamt tankearbete. Och sjätteklassisten kan, tack vara förgångna
århundradens uppsamlade matematiska kunskaper, tillgängliggjorda för
honom genom faå lektioner, utföra räkningar, omöjliga för gamla
Pythagoros, fastän hans matematiska begåvning väl tusenfalt överträffade vår
sjätteklassists.
Att lära av andras erfarenheter är därför den allra första
grundsats vi borde följa på varje livets område. Men huru litet följes den i
själva verket! Särskilt i folkbiblioteksarbetet tro sig många icke alls
be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
