Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 137 —
ledda av församlingens förtroendemän. Det är väl tvivelaktigt om dessa
biblioteksstyrelser utan vidare skulle vilja ställa sig under en centralmyndighet.
Biblioteksverksamhetens utveckling i de olika församlingarna har också varit i
hög grad olika, beroende på vederbörandes större eller mindre offervillighet och
intresse för saken. Kungsholms församling har i detta avseende länge stått
främst och äger nu ett folkbibliotek, som näst Arbetarebiblioteket i Folkets hus
är det största i Sverge. Församlingen har offrat 11.000 kronor årligen under
lång tid, och rörelsen går alltid framåt med stora steg. Biblioteksstyrelsen har
varje år kunnat påvisa en alltmer stegrad läslust och mycket gynnsamma siffror
1 fråga om begagnandet av den s. k. kunskapsgivande litteraturen. Det är
verkligen hedrande för bibliotekets publik, yttrade hr Dahlgren, att de utlånade
böckerna hittills blivit ytterst väl vårdade och att under alla de gångna åren
ej mer än en enda bok blivit bortstulen från läsesalarna.
Man kan tänka sig denna fråga löst på flera sätt, fortsatte hr Dahlgren,
men under alla förhållanden komma betydande summor att krävas. Ett sätt är
att uppföra en centralt belägen biblioteksbyggnad, där huvudförrådet av böckerna
förvaras och varifrån böcker sändas ut till filialer i olika stadsdelar. Denna
anordning skulle emellertid kräva en rätt stor personal för kontroll över
boksändningarna till och från filialer o. s. v. Bilhgare skulle det säkert bli, om
centralbiblioteket ej behövde stå i denna intima förbindelse med filialerna, vilka
i så fall liksom församlingsbiblioteken för närvarande skulle arbeta ständigt var
för sig. Men kommer ett centralbibliotek till stånd, så blir nog denna
samverkan med de mindre biblioteken förr eller senare nödvändig.
Från Kungl. bibliotekets sida måste det ifrågasatta ordnandet av
folkbiblioteksrörelsen anses i allra högsta grad önskvärt, ty hittills har Kungl. biblioteket
faktiskt, ehuru oegentligt, fått tjänstgöra även som folkbibliotek. Det händer
icke sällan att lärare sända sina elever hit för att i läsesalen och med
begagnande av bibliotekets böcker författa sina krior. Om denna trafik skall fortgå att
utvecklas, vet jag snart ej huru vi skola kunna bereda plats för de verkliga
forskarna. Genom folkbiblioteksfrågans ordnande i av hr Enell tänkt riktning
skulle dessa olägenheter avhjälpas och Kungl. biblioteket bättre komma till sin
rätt. Förslaget är därför, slutade hr Dahlgren, av den största betydelse — skada
blott att kostnadsfrågan skall ställa ett så stort hinder vägen.
IV.
D:r Valfrid Palmgrens tanke om motionen framgår av ett uttalande
till en medarbetare i D. N.
D:r Palmgren uttryckte sin stora glädje över att frågan om centralbibliotek
för Stockholm äntligen kommit på tal och sin förhoppning att man även här i
Sverge såväl som i Amerika och Tyskland skall kunna lära sig inse, att
biblioteken måste vara offentliga institutioner på samma sätt som skolorna »Hur
skulle det gå om det funnes en skola för socialister, en för goodtemplarna, en
för varje församling o. s. v.?2 Denna tanke förefaller orimlig, men däremot
betraktas det som den naturligaste sak i världen att socialister, goodtemplare och
de olika församlingarna ha var sina bibliotek, mer eller mindre partifärgade.
Och ändå är ju syftet med både skolor och bibliotek enahanda: att uppfostra
folket. Det är som om man här hemma lade huvudvikten vid att folk kan läsa:
om de sedan verkligen läsa tycks vara en alldeles likgiltig sak. Men när
vederbörande resonera på detta sätt kunna de fullt jämställas med ett par föräldrar
som lära sitt barn att sköta kniv och gaffel, men ej ge det något att äta.
Faktiskt är också att många svenskar av brist på övning förlora den färdighet
att läsa som i skolan en gång bibringats dem. Jag har således från pålitligt
håll hört, att det vid ett Norrlandsregemente inträffat, att det första officerarna
fingo lära de nyinryckta rekryterna var att läsa innantill.
Centralbibliotckets uppgift skulle alltså bli att egga till läsning och den nya imstitutionen
på detta sätt bli ett supplement till Kungl. bibhoteket. vars mal ju är att
bevara trycket, och som därför icke kan eller bör apteras till populärt bibhiotek.
då dess bokskatter genom flitig utlåning bli utslitna.»
D:r Palmgren ansäg vidare att centralbiblioteket efter amerikanskt mönster
borde utöva föreläsningsverksamhet och ha en ecen föreläsningssal, där serier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
