Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 147 —
ur inkomnma utlålanden ge näppeligen något positivt helhetsintryck.
Men icke förty ha de sitt stora intresse och även värde, i det att de
så pass mångsidigt och fylligt representera de subjektiva uppfattningar
av emigrationsproblemet, vilka utformas under inflytande av olika
partipolitiska åskådningar, i skiftande samhällsställningar och inom skilda
verksamhetsområden. E. H. TI.
Nyutkommen skönlitteratur.
Jonas Lie. Samlade skrifter. (Norstedt & Sönér, 1 66 häften å 0: 40).
Då en ny nationalupplaga av den norske diktaren Jonas Lies skrifter
just nu är under utgivning, torde några kortfattade synpunkter på hans
arbetens betydelse vara på sin plats.
Det finns ofantligt mycket litteratur, icke minst i våra dagar, den
må vara aldrig så väl skriven och med förmåga att hålla läsarens
uppmärksamhet i oavlåtlig spänning, som man dock går ifrån med en viss
pinsam känsla av att någonting, som man förut gömt som en fond av
rikedom, blivit förflackat. Man söker bli stämningen kvitt, men den låter
sig ej så lätt avvisas. Man trängtar mot en vederkvickelse, mot en ny
impuls, som återför tanken till ett djupare livsflöde.
Jag känner få böcker, som äga en sådan förmåga att föra en till
botten av tillvaron, som Jonas Lies, exempelvis »Den framsynte», »Lotsen
och hans hustru», »Kommendörens döttrar» och framförallt »Ett samliv».
Och detta med en psykologisk finkänslighet, som väcker tacksamhet, och
med ett konstnärligt djup, som kallar sinnets splittrade krafter till
samling. Det är icke de egenskaper, som i allmänhet betecknas såsom
»norska»: ett visst ungdomsfriskt, okritiskt pockande på livsrättigheter,
jämte en ensidig benägenhet att överskatta egen förmåga, som möta oss
hos denne författare. Det är tvärtom mognaden hos en tränad tanke och
en skolad känsla. Och dock kan man icke tänka sig Jonas Lie annat
än som norrman. Bakgrund till hans diktning bildar det storstilade och
karga norska landskapet med dess säregna folklynne och folkliv: den
norske fiskaren, van att se döden i ögonen under sin hårdnackade kamp
mot havet och den ensamma tillvaron 1 de små städerna och på
bruksgårdarna under den snötunga vintern. Men allt detta är framställt med
ett liv och en friskhet, som har den förtjänsten att icke endast spegla
sig på ytan. Den yttre hårda och stormiga tillvaron knytes tillsammans
med livet vid härden, där timmarna gå utan andra mätare än Jjus och
mörker. Och dock sluter sig detta tysta och enformiga liv omkring en
mängd dolda konflikter, som nå upp till en hög intensitet, enär
karaktärerna hos dessa människor, trots den jämna vardaglighet, + vilken de
ingå som kuggar, äga drag av större snitt än vardagsmännmskans. Det
är intressant att följa författarens psykologiska blick, som tränger sig
fram till upptäckt av de lagar människonaturen följer, cch man kommer
ofta till den slutsatsen, att de tänkta tankarna, de uppkomna
förhallandena, de utförda handlingarna förefinnas där som en naturnödvändighet.
Denna framställning av viljans och handlingens bundenhet av uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
