Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 149 —
tagande, som hennes under pseudonym skrivna bok om judarna röner,
och hon fattar sitt beslut att frivilligt uppge sin ställning och återvända
till den rot, varifrån hon är utsprungen. Denna teckning framhäves i
all sin intensitet mot bakgrund av sådana gestalter som rabbinen Reb
Schemuels, i vars orubbade, gammaljudiska hjärta aldrig ett tvivel
insmugit sig, och i kontrast mot den förytligade uppfattningen hos den
rika medelklassen, som visserligen kan tala om ortodox tro, men
använder denna som förklädnad för egoistiska syften. Dock finns även
bland dessa en idealist, vårdslös om sig själv, sympatisk mot alla i sitt
tänkesätt, den unge redaktören Rafael, som startar tidningen Judas fana,
vilken skall återföra Israels otrogna barn till rätta stigar. Det är den
karaktär, som näst Ester Ansells är utförligast tecknad.
Det finns en mängd humoristiska pointer i Zangwills bok, vilka verka
uppfriskande i berättelsens episka bredd. Så t. ex. de typiskt judiska
episoderna vid startandet av tidningen Judas fana, varvid de olika
medarbetarnas motiv äro ytterst genomskinliga, och teckningen av
underredaktören, lille Sampson, som ej skyr att uppdikta personer, vilka
aldrig existerat, såsom födda och döda, allt i syfte att fylla tidningens
annonssida med äkta judiska namn.
Man ryckes av skildringen oemotståndligt med in i dessa människors
liv, om ock med en egendomlig känsla av att stå inför ett folk med
främmande och gåtfulla drag. Trots de egenskaper, som utsatt judarna
för hån och förföljelser bland andra nationaliteter, återljuda ständigt
för ens öron de ord, som Ester Ansell snyftar i mörkret, då klangen
av julklockorna når henne: »Kristi folk har varit folkens Kristus».
Ett hjärtas rop. Roman. (Alb. Bonniers förlag. Pris 3: ”75).
Över denna bok vilar en stark, enhetlig stämning; sprungen ur en
allt behärskande känsla, moderskärleken. TI trots av att skildringen
spelar in på de intimaste känsloförhållanden mellan en mor och hennes son,
skattar den dock icke på något ställe åt en otyglad sentimentalitet.
Förf., som säkerligen besitter en fond av livsmognad, har varit
medveten om det konstnärliga måttet.
Boken är skriven i form av dagboksanteckningar, vilkas konturer
framgå av följande innehållsredogörelse. En moder, som är änka, lever
tillsammans med sin ende son. Mellan de två förefinnes ett sällsynt
förtroligt samförstånd. Emellertid ådrar sig sonen tillföljd av ett löst
levnadssätt, vartill en släkting förlett honom, en fruktansvärd sjukdom,
som driver honom ända därhän, att han vill omintetgöra sitt liv.
Modern lyckas dock hindra honom därifrån. Sonen reser utomlands till en
badort och återvänder tillsynes återställd. Vid hemkomsten uppstår
mellan honom och en ung tjänarinna, som nyligen kommit 1i huset, ett
förhållande. Medan han är ute på resa, föder hon ett barn, men bäde hon
och barnet dö inom kort i den nedbrytande sjukdom, som barnets fader
ådragit sig. Modern söker nu dölja dödsorsaken för sin son, för att han
ej ännu en gång skall berövas sin tro på livsduglighet. Emellertid blir
konflikten inom henne för stark, då en ung kvinnlig släkting kommer
på besök. Redan på förhand anar hon, att kärleken skall binda dessa
två unga tillsamman. Mot hennes hänervenhet för sonen ställer sig en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
