Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 154 —
Janson, Gustaf. I mörkret. (A.-B. Ljus 3:50).
Ånyo en bok av Gustaf Janson, vår ständigt arbetande, på nya
idéer och uppslag så övermåttan fruktsamme diktare! Janson har tagit
till sin livsuppgift att bliva en verkligt folklig författare, vars böcker
äro en kär och efterlängtad läsning för de många, med vilka han
sympatiserar så varmt, och som han även känner i grund. Men han
är därför icke mindre en boren konstnärsnatur: intet lockar honom
så som att övervinna svångheter, att välja ett stoff, som det kräves
ett betydligt mått av konstnärlig kraft och fantasi att bemästra och
forma till levande verklighet. Man märker vid läsningen av hans böcker
den glädje, som själva skrivandet givit författaren, och när boken är
slut, erinrar man sig bilden av en atlet på arenan, som, efter att
sviktande men säkert ha lyft den oerhörda stången med järnkulorna över
sitt huvud, med en strålande belåten och självmedveten min i en hastig
knvck kastar den till marken.
I föreliggande bok har Janson till ämne valt en svår gruvolycka och
dess följder. TI första kapitlet skildras den hemska gruvbranden, som
kostar nära 300 människor livet. Gripande och säkerligen sann
är den gradvisa stegringen av fasan hos dem som hålla ut längst,
glimtarna av hopp, som lysa genom mörkret, resignationen, dödslängtan, raseriet,
hungerkvalen, som till slut gör människan till ett blodtörstigt rovdjur,
som i vanvett biter köttet från kamraternas lemmar. Beskrivningen av
denna gruvbrand är ett kraftprov. Nästa kapitel visar gruvbolagets
stämma på huvudstadens förnämsta hotell. Just när man talar om
utdelningen kommer telegrammet med den fruktansvärda underrättelsen.
De olyckligas kvalfulla död sysselsätter dock knappast tankarna så mycket
som katastrofens inverkan på bolagets ekonomi. Aktieägarna utse en ung
man att företaga en undersökning på ort och ställe. Vi följa med honom
till olycksplatsen, lära känna direktören och ingeniörerna, arbetarmassorna
och de dödas efterlämnande; vi se sorgen och den dova resignationen,
sedan den uppblossande förtvivlan och förstörelseraseriet, när det blivit
fullt klart, att de kära anhöriga dock äro borta, vi bevittna det officiella
deltagandet, ett prinsbesök vid gruvan, demonstrationer och
kravallerstrejken som blir storstrejk, militärkommenderingar, storstrejkens
misslyckande med hungern och nöden 1 spåren.
Inga namn, varken på platser eller personer förekomma i boken;
händelsen är förlagd till neutral mark. — Man märker hela tiden författarens
varma sympati för arbetarna, utan att han dock fördöljer deras brister.
Ibland synes han dock slå över något, så att även den poetiska
sanningen faår sitta emellan. Jag tror ej att en biskop, då förslag på
bolagsstämman framlagts om hjälp at de efterlevande, står upp och
pekar på »vårt utmärkt ordnade fattigvardsväsen». Men nog är det
möjligt... Dock skulle enligt min mening intrycket ha blivit starkare, om
förf. med mindre lögonen fallande medel: ett litet ord fällt i tanklöshet,
en rörelse, en gest latit de agerande själva visa sin likgiltighet och
kyla. (Apropos, tror förf. verkligen själv på ett sådant svar som
hotelluppassaren &er baronen?)
Intrycket av boken försvagas kanske nagot hos den, som läst
mäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
