Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 16 —
icke gått, han hade trott att han skulle dö strax efteråt. »Denna gång
var det icke svårt att ta pennan, ty han var icke ensam. Klara röster
sorlade i hans öra. Han hörde vågskvalp, fågelsång och sus av ekar.
Det var som en osynlig kör sjungit i tusen tonarter varje ord han skrev.
Tonerna togo hans hjärta och buro det bort i det blånande intet...
Ett enda ögonblick i livet unnades så åt Thomas Groll inspirationens
förlösande makt...» — Och sedan smyger han sig in till dottern med
testamentet i sin hand.
Lika förträfflig är den sista berättelsen: skildringen av en djupt
förfallen, försupen gammal skådespelare. Han påträffas av trenne unga
gossar, som äro ute på långsegling, och dessa taga honom av ren
pojkaktighet med sig i båten. Så skildras den gamles vanmäktiga försök
att skyla sina skröpligheter och sitt elände. Han känner sin egen
existens ännu vidrigare än förut inför de friska, lyckliga unga
segelkamraterna, för vilka livet breder ut sig i solsken. Han ljuger sig bättre, han
skryter och söker imponera på gossarna. Så blir rusdryckstörsten honom
övermäktig, och han dricker i smyg ut en butelj konjak, som han
upptäckt. Sedan han äntligen vaknat upp till medvetande efter ruset, och
läser avskyn i de ungas ögon, blir det honom för mycket. Han griper
en järnplatta bland ballasten och gömmer den innanför kavajen. I
ett obevakat ögonblick hoppar han över bord och sjunker genast i
djupet.
Strindberg, August: Författaren 1877—1887. (Bonnier, 3 kr.)
Denna bok är, enligt vad som i förordet uppgives, författad redan
1886 och har sedan denna tid legat i manuskript och ej utgivits förrän
23 år efter nedskrivandet. — Den utgör 4. delen av Tjänstekvinnans son,
och man väntar sig helt naturligt många intressanta meddelanden
rörande uppkomsten av de märkliga verk, som falla inom perioden, Svenska
Öden, Sömngångarnätter, Giftas, Utopier m. fl. Men man blir besviken.
Förf. tyckes icke fästa något avseende vid sina litterära verk: de ha
tillkommit liksom slumpvis, frukter av tillfälliga stämningar. — Boken ger
rika prov på författarens oavlåtliga grubblande på skilda samhällsfrågor,
där hans benägenhet att generalisera de enskilda fallen kommer honom
att ständigt skifta mening; den visar hans misstänksamhet och rädsla
för inverkan från andra och hans benägenhet att spela den förföljda
oskuldens behagliga rol.
I sin helhet ganska ledsam har boken emellertid en del intressanta
partier: mötet med Björnson, samtalet med Heidenstam och en del
yttranden om socialismen.
Blott i de folkbibliotek, som redan. ha Strindbergs alla föregående
böcker, . synes mig denna bok för fullständighetens skull böra anskaffas.
August Strindberg; Stora landsvägen. (Bonnier, 2: 75.)
I sin samtidigt med detta arbete utgivna, ovan omnämnda bok
Författaren kallar Strindberg Stora landsvägen ett »Avsked till livet och
Självdeklaration». Man väntar därför helt naturligt en gripande och
förklarande bikt, en epilog värdigt det drama, som Strindbergs storslagna,
upprörda och våldsamma diktning utgjort. Trots enskildheter av en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
