Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 20 —
självverksamhet. Förträffligt påvisar förf. huru mycket de vanliga
skolorna ha att lära av uppfostrings- och undervisningsmetoderna i
uppfostringsanstalterna för vanartad ungdom och skolorna för abnorma barn.
»Att de tröglärda och vanartade, att barnen med bristfälliga organ. med
slöa sinnen eller vilseledda viljor måste väckas och fostras genom
kroppsligt arbete och att varje särskilt led i deras utveckling måste ga fran
handen och till huvudet, det kan man se på detta område där man är
tvungen att ge akt på det elementära, men beträffande de normala
barnen blir man hastigt färdig med det elementära och anser, att de nog
kunna nå det »högre» utan detsamma».
Från denna sin ståndpunkt ogillar förf. icke den i vårt land ofta
förekommande halvtidsläsningen.
Vidare förordar d:r Lehmann en grundlig revision av skolans
läroämnen och metoder. »Mångläseriet är det mest iögoncenfallande draget
av dålig ekonomi». Den praktiserade magasineringsmetoden är av ondo.
Amnena böra anpassas efter de olika åldrarnas fattningsförmåga.
Läsningen begynnes sålunda för tidigt; den borde uppskjutas från 7—58 till
10—11 års åldern. Skolämnena spridas dessutom över en alltför lang
tidsperiod med litet timantal i veckan. Och slutligen, gör skoldagen
kortare! Nu är den för lång, då ej obetydliga hemarbeten komma till.
Barnets arbelsdag får icke oavbrutet stå i pliktens tecken äro gyllene
ord, som jag tillåter mig kursivera, och som bort beaktas :mera än vad
som skett vid de högre läroverken, där en rent samhällsskadlig
överansträngning så länge fått göra sig gällande.
Boken bör läsas av alla som ha sinne för undervisningsfrågor och
för ungdomens vård och fostran.
Tyvärr är översättmngen: från danskan dåligt gjord. Dock synes den
senare hälften av boken mera fri från de otympligheter och rena
missförstånd som vanpryder dess början. Axel Hirsch.
G. Stjernstedt, Vart straffsystem. (Stockholm 1909. Ljus iörlag; Pris
1: —.)
Under de senaste åren hava några författare i samband med det
väckta intresset för en reform av vårt föråldrade straffsystem utgivit
en del broschyrer, som belyst vissa brister i detsamma, men hittills
hava vi tyvärr saknat en populärt hållen framställning av vår gällande
strafflagstiftnings kriminalpolitiska principer, bristerna hos densamima
samt riktlimerna för ett tidsenligt och rationelt straffsystem. Denna
hbrist har på ett särdeles förträffligt sätt fyllts genom den av advokaten,
frih. Georg Stjernstedt för någon tid sedan utgivna avhandlingen med titeln:
» Vårt straffsystem». På ett klart och lättfattligt sätt framhåller
författaren däri, huru vår nuvarande strafflagstiftning ingalunda motsvarar
kravet på vad man numera fordrar av en dylik lagstiftning, och genom
exempel från fängelsernas annaler och det dagliga livet påvisar han
tydligt och på ett intresseväckande sätt, hurusom de nu tillämpade
straftprinciperna ofta äro olämpliga och leda till resultat motsatta dem, till
vilka man syftar eller åtminstone borde syfta.
Dessutom framlägger författaren ett positivt förslag till ny
strafflagstiftning eller som han kallar den »reaktivlagstiftning», byggd på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
