Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 114 —
Tredje allmänna svenska
folkbildningsmötet.
Under den 6—27 sistlidne aug. avhölls det tredje allmänna
folkbildningsmötet under livlig och intresserad tillslutning. Då dess
förhandlingar inom en snar framtid skola utgivas i tryck och bliva tillgängliga
. genom Folkbildningsförbundet och bokhandeln torde en mera översiktlig
framställning här kunna vara tillfylles.
Till mötets ordf. utsågs folkskolläraren Nils Lundahl, Lund, till v.
ordf. lektor A. Langlet och till sekr. redaktör Valdemar Langlet. För
formulering av resolutioner utsågs ett beredningsutskott på 7 personer.
Endast två frågor stodo på dagordningen: frågan om reformer inom
föreläsningsrörelsen och om statsanslag till biblioteken. Det förra ämnet,
som uppkallade ett 30-tal talare, inleddes av d:r Knut Kjellberg och
redaktör Valdemar Langlet. D:r Knut Kjellberg motiverade det förslag
till resolution, som utarbetats av Folkbildningsförbundet på grundval av
till detsamma inkomna förslag. Tal. påpekade, att en av anmärkningarna
mot föreläsningsverksamheten bestod däri, att man anusåg den vara av
enbart väckande och förströende beskaffenhet och ej lämna någon varaktig
behållning i kunskap eller törst efter vetande. Han trodde detta bero
därpå, att befolkningen i stora delar av landet ännu vore i behov av en
dylik väckande verksamhet och att föredragen förekommo för sällan.
Frågans lösning låge i att väcka bildningsintresse genom att anordna
föreläsningar i serier på viss kortare tid. Därför hade nu förbundet
föreslagit den förändring i villkoren för statsanslags erhållande, att
föreläsningarna skulle få anordnas antingen med ett visst antal timmar i
i veckan under 5—8 månader eller under en kortare tid med en eller
flera föreläsningar dagligen. Den nuvarande förordningen innehåller
endast det första alternativet. Det gällde också att nedbringa
kostnaderna. Att minska arvodet åt föreläsarne ginge nog icke. Vad som
kunde göras vore anslutning till länsförbund, och det hade därför
föreslagits, att mötet skulle besluta en uppmaning till lokalföreningar att
mera än hittills ansluta sig till efter ortsförhållandena lämpade förbund,
som möjliggöra ett större antal föredrag av en föreläsare under en
sammanhängande resa.
D:r K. motiverade därpå utförligt förslaget rörande tillhandahållandet
av gruudlinjer och smaåskrifter och lämnandet av litteraturanvisningar
samt slutade med att betona, att föreläsningsverksamheten borde faå
behålla sin frihet, ehuru en viss kontroll vore av godo.
Redaktör Langlet framlade därefter resultaten av en enquéte med
landets föreläsningsföreningar, som Folkbildningsförbundets byra föran:
staltat. Onskligt hade varit att flera föremngar än som varit fallet
besvarat de utsända frågoformulären, men då man kunde antaga att de
svarande föreningarna voro de mest intresserade och livskraftiga, torde
det erhallna materialet ge en ungefärlig föreställning om föreläsnines
verksamhetens ställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
