Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 115 —
Av enquéten framgick att i Södermanland är föreläsningsverksamheten
1 alla avseenden bäst ordnad och tillslutningen livligast, varemot det
naturligtvis ställer sig sämre i glest befolkade landskap och sämst i Jämtland.
Vad särskilt beträffade samarbetet mellan föreläsnings- och
biblioteksverksamheten hade enquéten med tydlighet utvisat att här ännu finns
mycket att uträtta. Endast ett fåtal föreläsningsföreningar äga bibliotek,
och även om sådana finnas, underlåta föredragshållarna att meddela
hänvisning till lämplig litteratur.
Med avseende på eventuella åtgärder för sänkande av kostnaderna
förordades sammanslutning till större centralförbund, varemot tanken på
sänkande av föreläsarhonoraren avvisades.
Under den därpå efter middagsrasten följande diskussionen bröto
sig många olika synpunkter mot varandra. Från flera håll varnades för
att gå för kraftigt fram 1i fråga om reformer. I stort sett fungerade
den nuvarande ordningen bra, och förhållandena voro så olika i landets
skilda delar, att det skulle vara svårt att få några lämpliga gemensamma
bestämmelser. Från andra håll betonades, att det vore bättre, om
föreläsningsverksamheten sökte reformera sig själv, 1i stället för att detta
överlätes till riksdagen. Av hr G. H. von Koch framlades åtskilliga
förslag gående ut på anordnandet av kurser — liknande de vandrande
folkhögskolorna — bland föreningarnas mest intresserade deltagare;
vidare att sereföreläsningar borde anordnas genom centralanstalterna
med bidrag av staten samt att inom ecklesiastikdepartementet borde
tillsättas en sakkunnig person, som skulle äga en viss kontrollerande
myndighet. Lektor Odal Ottelin förde fram önskemålet att statsbidrag
skulle lämnas åt de olika folkföreningarna i och för anordnandet av
kurser i hygien, svenska, hembygdskunskap, sång m. m. Han betonade,
att det icke vore, så mycket fråga om att bibringa kunskaper som
fastmer kultur. I detta instämde d:r E. Ingers, Hvilan, som framhöll, att
kunskap företrädesvis hämtas ur böcker, medan det här gäller
kulturtillägnelse. Han ställde sig f. ö. skeptisk mot serieföredragen, som
förutsätta starkt vetenskapligt intresse, men ansåg att det vore en annan
sak med föreläsningskurser, som sammanträngas på en kort tidsrymd.
Intendenten H. E. Larsson, Malmö, varnade mot för mycket
reglementerande rörande verksamheten och hävdade utveckling i frihet samt
anpassning efter olika förhållanden. MHan såväl som d:r Nordenstreng
tillmätte grundlinjerna föga betydelse, och den senare framhöll vikten
av en rikhaltig populärvetenskaplig litteratur, åstadkommen t. ex. genom
ett samarbete mellan Heimdal och Verdandi. Prof. O. E. Lindberg frän
Göteborg ansåg tiden inne för utbildning av särskilda föreläsare för
landsbygden, och lektor A. Langlet framhöll, med exempel från Göteborg,
behovet av ett lagstadgande, att skollokalerna skulle få användas till
föreläsningarna. Fröken Elisabeth Tamm, As, belyste vikten av kurser
i föreläsningskonstens teknik. Visserligen berodde bristande intresse för
föreläsningar i mångt och mycket också på bristande nit och vakenhet
hos lokalstyrelserna, men det största ansvaret ligger på föreläsaren, och
betydelsen av goda föreläsare kunde icke överdrivas. Ett sätt att lösa
denna fråga vore att anordna kurser genom centralanstalternas försorg.
Alla de olika förslagen remitterades till ett beredningsutskott, som
framlade följande förslag till uttalande, vilket antogs av mötet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
