■Sverige. om skulane syner, at folket i Torneådalen gjerne vilde, at borna skulde faa tilliøve aa lære svensk, og gjenom „kun-gelig forordning- 1894 vart 17 nye folkeskular (altso statsskular) sette i gang. Seinare kom fleire til, so der i 1908 var millom 40 og 50 større eller mindre folkeskular heilt eller for størstedelen kosta av staten. 1 omgangsskulane er finsk undervisningsspråket. Til konfirmationen vert borna undervist paa det språk, som dei har havt i barneskulen. Prestane preikar paa, finsk i grensebygdene med undantak av første sundag i kvar maanad, daa det er svensk messe. I Haparanda er der kvar sundag messe baade paa svensk og finsk. Der er eit seminar til utdaning av lærarar for bygdene der nord. Maalet for s kule arbe idet ber har biskopen i stiftet forma so: „De svenska myndigheterna vilja ju icke heller utrota det finska språket i gränsbygden utan fördraga gärna, att det lover kvar, men de önska att befolkningen jämte finskan även skall äga förtrogenhet med landets språk." I 1896 begynde Yngve Melander, som før hadde vore lærar paa Hvilan, ein folkehøgskule i Boden nær den kjende festning. Han fekk studnad fraa fedrelandsvener i heile landet til dette. Dei trudde at ein skule i ei reint svensk bygd. men nær inn tii dei finske, best vilde kunne løyse opgaava. „Målet för de nationella strävandena är", skriv ban, „att binda fast Tornedalen vid länets övriga delar, införliva denna landsända med fosterlandet och leda den svenska odlingens befruktande flöden in i denna löftesrika del af väit framtidsland. Genom gemensam kultur, gemensam frihet, vars lagliga grundvalar man känner till och förstår, samt genom fri kommunikation och utbyte av både nya tankar och arbetets alster växer skilda bygders olikartade befolkning samman till ett folk". Som ein kunde vente, synte det seg snart, at det var store og månge vanskar for ein skule i ei slik grensebygd. I 1908 vart skulen flutt fraa Boden til Alvsbyns station,