Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stor, att han ej kan ses av något dödligt öga; men när
han såg på stjärnorna som skälvde, tyckte han att det var
de som talade, och när han betraktade de långa skuggorna,
tyckte han att det var de som talade, och när han
förmärkte tystnaden och ensamheten omkring sig förstod han,
att det ej kunde vara annat än dess röst han hört.
»Judas», ljöd det för tredje gången. Det var allt som
talade, det var ingenting som talade, det var utom honom,
det var inom honom. Då skrattade han, såsom en
människa skrattar i skrämselns vanvett; och det ekade genom
natten, och han lyssnade till sitt eget skratt, och när en
timme gått hördes det ännu som om hundra tusen
människor skrattat långt borta, inne i de sovande städerna.
Och åter ljöd rösten:
»Vad har du syndat i dag?
»Jag har intet syndat i dag», svarade skepnaden.
»Varför har du då dåligt samvete?»
»Jag har icke dåligt samvete.»
»Varför föll du då samman, när du hörde min röst?
Och varför suckade du? Jag skall riva bindlarna från
dina samvetssår, på det att du må kunna se, huru de ännu
blöda; jag skall mana fram alla dina synder, och de skola
bita dig i själen som blodhundar. Men ställ foten mot
klipphällen och lägg armen om skogen, ty dina ben skola
segna under dig, vid vad du nu kommer att höra».
Då riste skepnaden från hjässan till fotabjället, så alt
Kolmårdens skogar skakade, som om stormen gått fram
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
