Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
femöring, i den tanken att det var en guldpenning, och
som fick en sur uppstötning av samvete, var gång han
skymtade en egen mening.
»Rulla ner gardinen, så slipper du se solen», viskade
han som aldrig vågade tala högt, sedan han en gång fått
en spark av sin herre, då han sagt, att dennes hund hade
långa öron.
»Det fattas bara, att du lämnade vår lugna stuga och
oss och alltsammans och gåve dig ut i vildmarken»,
hån-log han som släpade på klumpfot, som om han hade
black om benet.
»Du sade ordet», ropade jag, och mitt ansikte lyste
upp rummet med solsken.
Då sprungo alla mina vänner upp från sina platser.
Och den enögde stack med sitt enda öga, och han som
snarkat stod yrvaken och såg dum ut, och deklamatorn
lyfte sin hand i patos, och på den gallsjuke skälvde
läpparna, som om de ord han skulle vilja säga voro så stinna
av galla, att de ej kunde slippa ut, och viskaren såg ut
som om han bad, och klumpfoten fick spasmer.
Jag störtade mot dörren, men då skreko de alla i
munnen på varandra:
»Men kom ihåg, att har du en gång stängt den
dörren efter dig, så slipper du aldrig åter in.»
Jag höll på dörrvredet, vände mig om och såg på
mina vänner. Och jag kände dem icke mer igen; det var
mig som om jag aldrig sett dem. Det var hundar som jag
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
