Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varje människa är en kropp som är ensam i sitt slag.
Allting är förbytt, ingen har fått det plagg han skulle ha,
var och en söker det, som passar honom.
Du spörjer, varför jag sitter här, nu, då nattkylan
faller. Därför, unge man, att jag sprungit så som de andra
springa, tills benen värkte och håret föll av mitt huvud
och mina ögon miste sin syn. Jag ville ha mitt rätta liv,
även jag, men vad jag fick, det blev aldrig annat än dessa
trasor.»
Då grep mig fasan, och jag fortsatte min väg upp
bland bergen. Och skymningen lade sig tät över ängen,
men fast jag intet kunde se och intet höra, kände jag med
andra lönliga sinnen den dödsdans efter liv, som pågick
inunder mig, inne i dunklet. Jag gick grubblande genom
natten; och när morgonen kom och solen rann upp ur
havet, stod min själ fylld med längtan efter att jag måtte
kunna hölja mig i mitt liv så, som den antike mannen
i sin toga.
8.
Jag kom ned på den långa gata, som löper runt
omkring jorden. Fönsterna i husen voro stängda, och inne
bakom de skumma rutorna sutto stickande lysande ögon.
Solen baddade på mitt huvud, gatstenarna brände under
mina fötter, luften stod svept omkring mig som en filt.
När jag kommit ett stycke ned på gatan, blevo husen
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
