Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAD ÄR NU ATT GÖRA
Pricka ut dagen en gång i
månaden eller varannan månad eller
när det lämpar sig för dessa
kraftprestationer som skola hjälpa till
att stimulera det inom trängre ram
bedrivna studiearbetet och hålla
intresset för böcker, teater och musik
levande.
Det viktiga härvidlag är inte hur
många representanter den eller den
organisationen ska sätta in i en
sam-arbetskommitté eller ett
bildningsråd. Sådana frågor kunna
kverulanterna få sitta och ruva över bäst de
gitter. Tag fram eldsj älarna, sätt in
dem som tro att bildning, huvudets
och hj ärtats, behöver odlas även
under krigstider. Här råder en hel del
onormala förhållanden och därför
ha vi ej råd att arbeta så alldeles
parlamentariskt som vi annars göra
i det formella Sverige. Vi äro dock
150.00 medlemmar i landets
studiecirklar, 45.000 i de kooperativa
grupperna och säkerligen många
tusental bildningsintresserade —
skulle icke vi tillsammans kunna
skapa en opinion för andliga
värden! Jo, förvisso — vi tro på vår
sak.
IV.
Men pengarna då? Man hotar ju
att draga in våra anslag i
åtminstone någon omfattning?
Därmed äro vi framme vid vår
fjärde åtgärd.
Varför minskar man ett anslag
som kanske i många år ansetts
berättigat? Jo, därför att andra
utgifter tvinga sig på just nu, något som
vi måste förstå under tider då den
hårda nödvändigheten kanske ofri-
villigt måste gå i förbund med de
passiva och negativa makterna. När
man sitter och filar på
anslagssummorna är det alltid lättare att stryka
ner 200 eller 2000 kronor än 100
eller 1000, om de det vederbör inte
gjort annat för sin sak än sprungit i
trapporna och bett för sitt anslag.
Men har det kämpats ute i
samhället för att väcka folk, har man
genomfört verkligt samlande och
givande möten, föreläsningar,
teaterföreställningar o. s. v., blir det
svårare att pruta med hög röst och med
stora siffror. Prestationerna först —
kraven sedan! Vi måste ge så
mycket mera att vi behöver tigga
mindre.
Om vi med tungt hjärta måste
registrera sjunkande anslag till
bildningsändamål så återstår
ingenting annat än att dryga ut våra
medel. Det får den enskilde göra, när
medlen tryta, det får hela nationer
ålägga sig när import och export slå
fel. Vi få söka våra utvägar och
den närmast liggande på en hel del
håll i landet blir att vi få återgå till
de offer av fritid och krafter som
ännu är sed på många orter. Vi få
utbedja oss våra medlemmars hjälp
med så många arrangemang som
möjligt, vi få hålla oss inom ramen
för våra tillgångar på alla
upptänkliga sätt. Slå vi oss samman, går
detta ofta lättare. Och våra
föredragshållare, våra deklamatörer,
våra–få finna sig i nedpruta-
de arvoden och gager. Om de icke
göra det, bli de delaktiga i ansvaret
för en minskad bildningsaktivitet.
Vi veta att de ofta slita hårt för att
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
