- Project Runeberg -  Folklig Kultur / 1940. Årgång V /
16

(1940-1942)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OLLE WEDHOLM

själv underlåtit att se en god film
som gick på en annan biograf, bara
därför att man själv inte har
tillräcklig kunskap om film och inte
kan avgöra vilken som kan vara
sevärd eller ej. Till och med i övrigt
mycket nogräknade personer går
ofta på bio på en slump. Man skulle
exempelvis aldrig köpa en bok med
en sådan nonchalans, som man går
och ser film.

I närvarande stund finns det dock
riklig tillgång på verkligt god film,
varför det inte finns någon
anledning att gå och se vad smörja som
helst. Att se lärorik och god film
borde locka varje
bildningsintresserad biografbesökare. Biobesöken
blir inte mindre roliga för det,
endast mera berikande, vilket
knappast kan betraktas som någon
förlust.

De enda som hittills mera
målmedvetet studerat film, har varit
studenterna vid våra högskolor och
universitet. I Stockholm, Göteborg,
Uppsala och Lund finns s. k.
filmstudios. I dessa föreningar har man
dock mest gått in för att se s. k.
avantgardefilm, d. v. s. mera
experimentell och exklusiv film, vilken
man sedan diskuterat. Dessa
diskussioner har i regel rört sig om
filmernas rent estetiska och
konstnärliga värden. Men då filmen är en
massornas konstart i högre grad än
kanske något annat, finns det icke
någon anledning att filmstudier en
däst skulle bedrivas av studenter.

De studiecirklar, som man kunde
tänka sig inom de olika
folkrörelserna, borde få en mer praktisk in-

riktning, så att studierna
utmynnade i en djupare förståelse av
filmens värden, filmens betydelse i
våra dagars samhällsliv, samt först
och sist en sådan kunskap om
filmen, att man icke behövde gå i
blindo på biograf, utan själv kunde
välja bland alla filmer, vad man
ville se.

Finns det någon som tror, att
sådana filmstudiecirklar icke skulle
bli populära och icke ha en uppgift
att fylla i vårt studiearbete? Jag
skulle knappast tro det. Då är det
också på tiden att vi ta i
övervägande filmen som studieämne.

*



Sedan ovanstående skrevs har
ABF :s stockholmsavdelning för
vårterminen upptagit en
föreläsningsserie kallad: "Filmen — vad den
vill, vad den är och hur den
skapas." Nedanstående föreläsare med
följande ämnen medverka:

Fil. kand. Nils Beyer: Filmen som
konstnärligt uttrycksmedel,
förhållande till andra konstarter o. dyl.;
regissör Gustaf Molander:
Filmregissörens arbete och uppgift;
regissör Gunnar Skoglund: Kortfilm,
dess teknik och kulturella
betydelse; journalist Olle Wedholm: Från
tittskåp till världsindustri; fil. lic. B.
Idestam-Almquist: Svensk films
"storhetstid"; regissör Carlo
Keil-Möller: Synpunkter på
filmmanuskriptet; Nils Beyer: Filmen som
opinionsskapare, dess möjligheter
att göra propaganda. Kursen
avslutas med ett besök på Filmmuseet.

16

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:32:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folklig/1940/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free