Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IATTERA TURSPEGEL
Konsten att läsa litteratur»
SVEN BJÖRKLUND: Att läsa
litteratur. Verdandis
småskrifter nr 417. Bonniers
1939. Pris 85 öre.
Är det faktum att analfabetismen ej
längre existerar i Sverige liktydigt med
att det svenska folket äger litterär
bildning, frågar Sven Björklund i en nyligen
utkommen Verdandiskrift. Han besvarar
frågan nekande och hänvisar till det
ringa intresse svenskar i allmänhet hysa
för sina stora klassiker, och den
obetydliga roll litteraturen spelar i de flesta
människors liv. Orsaken till detta
förhållande är, menar Sven Björklund, att
vi inte förstå att läsa på rätta sättet.
Antingen sluka vi en stor mängd böcker
på samma själlösa sätt, som vi läsa en
tidning, eller också, och detta gäller
särskilt dem, som åtnjutit högre
undervisning, glömma vi diktverkens
egenvärde och betrakta dem främst som
exempelsamling till litteraturhistorien.
Vad som fattas oss, vare sig vi läsa på
det ena eller andra sättet, är förmågan att
verkligen kunna uppleva litteraturen.
Skall det bli en verklig förändring i
den allmänna inställningen till
litteraturen måste litteraturundervisningen i
skolor och frivillig bildningsverksamhet
läggas om, menar Björklund, och han
anger som förebild den högre franska
undervisningen, vars grundtankar vi
böra tillämpa.
Det franska litteraturstudiet, som
be-skiüves i ett intressant kapitel, skiljer sig
från det svenska ej blott genom att det
tillmätes större betydelse utan också
genom det sätt på vilket det bedrives. Vad
en elev vid ett lycéum (en
motsvarighet till det svenska läroverket) studerar
är sålunda t. ex. inte de stora
klassikerna Racine och Moliére utan deras verk.
Man begränsar sig noga till själva
diktverket, och biografiska eller
litteraturhistoriska upplysningar ges ytterst
sparsamt och endast för att möjliggöra en
fullständig förståelse av texten. De
väsentligaste partierna studeras intensivt i
minsta enskildheter. För att godkännas
i studentexamen fordras att man genom
en utläggning av ett parti av ett klassiskt
diktverk bevisar att man förstått dess
grundtankar, psykologiskt kan
karaktärisera dess gestalter, uppfatta dess
subtilaste stämningar, med andra ord att man
verkligen upplevt det. Resultatet av detta
studiesätt är, att en icke ringa del av det
franska folket äger litterär bildning.
Att det franska undervisningssystemet
utmärkt går att tillämpa på svenska
förhållanden har Sven Björklund själv visat
genom att använda metoden i en
studiecirkel. Cirkeln, vars arbete han
utförligt skildrar, studerade under tio
dubbeltimmar Eyvind Johnsons roman Nu
var det 1914 — inte ur
litteraturhistorisk eller biografisk synpunkt utan med
avsikt att ge läsarna en rik upplevelse av
boken. Studierna tillgingo på så sätt att
studieledaren riktade frågor till
deltagarna, som eggade till självverksamhet
och uppväxte diskussion. Förmågan att
psykologiskt förstå diktade gestalter, att
läsa med inlevelse uppövades och att
metoden var lyckad framgick av
kursdeltagarnas stora intresse.
Sven Björklunds lilla skrift, som utom
det refererade innehåller praktiska
anvisningar vid läsning av lyrik och en besk
kritik av den gängse
språkundervisningen, rekommenderas till alla
bildnings-intresserade. Särskilt givande bör den
vara för de organisationer, som bedriva
studieverksamhet, då de där finna
verkligt fruktbara uppslag för sitt arbete.
Arne Ström.
Banvakten berättar.
IVAR KALL: Klart till Krylbo.
Natur och Kultur. Pris kr.
5: 75.
Gustav Olssons skildring av
järnvägsmännens liv och arbetsförhållanden.
"Tåg ut" — anmäld i Folklig Kultur —
nr 9 1938 — har nu fått ett utmärkt
komplement i Ivar Källs memoarer med
titeln "Klart till Krylbo".
Med Ivar Källs berättelse stiger
banvakten in i litteraturen, och han gör det
på ett sätt som kommer en att känna
respekt för denne trogne arbetare, på
vars vaksamhet och uppmärksamhet
järnvägstrafikens säkerhet till stor del beror.
Käll berättar om denna banvaktens
livsuppgift, men han berättar samtidigt om
en hel kårs förhållanden och plikttrohet
och om hela det svenska
järnvägsväsendets utveckling från sekelskiftet till våra
dagar. Det är kanske överdrivet att kalla
skildringen "mästerlig", men den
kännetecknas av den kärva vederhäftighet
och klara realism, som gör den till ett
kulturhistoriskt lika mycket som till ett
personligt dokument. "Klart till Krylbo"
är f. ö. rappt berättad och kryddad med
åtskilliga goda historier. Det är
följaktligen en trevlig läsning på samma gång
som den vidgar vår kunskap om ett
betydelsefullt avsnitt av det moderna
arbetslivets område. Den visar att även en
enkel arbetare kan ha värdefulla minnen
att berätta. Åtskilliga illustrationer ge
ytterligare värde åt innehållet.
C. H. J.
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
