Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAURITZ ENANDER
Man får uppleva, att verser av
Viktor Rydberg återgivas i en ledare i
Dagens Nyheter. Och i
Socialdemokraten finner man en särdeles
berömmande och som vanligt
välskriven ledare om Fänrik Ståls Sägner,
signerad av Z. Höglund.
Läs om de två sista meningarna
en gång till! Tag sen en liten paus,
blunda och tänk efter, vilket öde
som skulle vederfarits den, som för
tio år sedan förutspått, att något
sådant skulle vara möjligt! Ja, låt oss
inte vara orimliga, säg för fem år
sedan eller bara för — ja för ett år
sedan.
Vad är nu detta? Det är inte bara
det, att i upprörda tider flyta
känslorna upp i dagen mer omedelbart
än eljes. Det är en fullbordan av
det gamla ordet om, att ett svärd
skall gå genom din själ och många
hjärtans tankar varda uppenbara.
I själva verket är det nog så, att
poesin har ett bud till varje
människosjäl, ja till det innersta däri,
fastän det är ytterst få, som i
vanliga tider våga tillstå det. Dessa bli
nog också i allmänhet en smula
misstänkta i "praktiskt" folks ögon,
När livet går sin jämna gång, man
lever trygg med mat för dagen,
snygga kläder, bostad med värme
och varmvatten, bio och
veckotidningar och allt vad där är dej ligt,
så tycker man sig nog kunna
undvara poesin. Den trivs för resten
inte bland mätta och dästa släkten.
Men så kommer en jordbävning,
som skakar om den lilla värld man
trodde så trygg. Det börjar droppa
bomber i obehaglig närhet, det
brinner i grannens hus, hem ödeläggas,
människoliv spillas, kultur brytes
ned. Då törs man bli poetisk igen.
Ty poesin är inte en lek, ett
tidsfördriv, den är och skall vara en
kraftkälla.
Vi ha skolexemplet framför oss i
Fänrik Ståls Sägner. Hur många
svenskar var det, som före de sista
månaderna brydde sig om att ta ned
Fänrik Stål från bokhyllan för att
förnya bekantskapen. Det vore värt
en pristävlan att ta reda på, hur
många av våra studiecirklar och
folkliga föreningar av olika slag
som under årens lopp hört "Döbeln
vid Juutas" föredragas vid ett möte.
D. v. s. under de senaste två
månaderna har det väl skett på många
håll — men dessförinnan?
Nu börjar man förstå, vilken
kraftkälla Runeberg varit för
Finlands folk. I de hårdaste
prövningarna har det folket alltid gått
tillbaka till Runeberg. Det var kring
hans staty i Esplanaden Helsingfors’
befolkning samlades under
ofärds-åren i seklets början — och drevs
därifrån med kosackpiskor. Ett
citat ur "Landshövdingen" inledde
den hyllningsadress, varmed
medlemmarna av Viborgs hovrätt
hedrades, när de vägrat att böja sig
för tsarens olagliga maktbud.
Den som hörde "Björneborgarnas
marsch" sjungas i Finland under
frihetens första år, den glömmer det
aldrig.
Poesin är icke ett tidsfördriv. Den
är — när den är äkta — en
kraftkälla. Vi borde komma ihåg detta
även i de tider, då inte sorger och
faror tvinga de mänskliga
källsprången i vårt inre fram i ljuset.
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
