Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. G. BRANDT
handla emot sitt samvete." De
nuvarande envåldshärskarna strunta i
dylika argument — vad är väl för
dem den enskildes samvete värt! De
representera därvid den moraliska
nihilismen.
Vi svenskar kunna med en viss
stolthet visa på "en envålds, allom
bjudande, suverän konung, som
äger rätt att efter sitt behag styra sitt
rike", men som likväl erkände en
norm över det egna gottfinnandet.
När några inställsamma hovmän
inrapporterade till Carl XI Jesper
Svedbergs frimodiga men
oförsiktiga kritik, därtill i en predikan, av
konungens hårdhänta framfart vid
reduktionen, sporde
envåldshärska-ren: "Bekräftade predikanten sitt
tal med Guds ord?" Då man inte
kunde förneka detta, tillade
kungen: "Har han Guds ord för sig, så
har konungen ingen talan!"
Här går gränsen emellan
diktaturens och demokratiens
bildningsideal! Ty liksom humanismens
bildningsideal är protestantismens —
där denna är sann emot sitt
ursprung i humanismen — så är det
ock demokratiens, och det är ingen
händelse, att just protestantiska
sekter fått världshistorisk betydelse
genom sitt inflytande på det
engelskt-amerikanska statslivet. Förutom i
Norden ha vi snart ingen demokrati
kvar utom i den anglosachsiska
världen.
VII.
Demokratien må ha vilka lyten
som helst, den garanterar i alla
fall livets kanske högsta värde för
en tänkande människa: rätten att
fritt bilda sig en uppfattning, uttala
den och kämpa för den.
Demokratien skyddar inte emot
masshypnos i högtalarnas tidevarv,
men den förskonar dock
medborgarna från en statlig vrålpropaganda
(har ni hört en viss diktator i
radio!), som enligt anvisningarna i en
i miljoner exemplar spridd bok
aldrig bör vara objektiv, alltid måla
blott i svart och vitt, alltid vända sig
till enkla känslor och lidelser men
aldrig till förnuftet. Det är förvisso
intet fel att låta både fantasi och
känsla tala med i förkunnelsen, men
uppsåtet måste vara rent: sanningen
skall höras.
Ingen kunskap vinnes, om inte
människan i sin forskning och i
sin bildningssträvan får följa sin
egen uppfattning om vad som är
rätt och sant. Despotien, som inte
tillåter den enskilde att fritt bilda
sig sin mening, är därför principiellt
bildningsfientlig, demokratien, som
tillstädjer fri åsiktsbildning och
tilllåter alla meningar att göra sig
gällande, är principiellt
bildningsvänlig.
Det finns på svenskt tungomål
intet vackrare ledmotiv för vare sig
forskning eller folkbildning än
Benjamin Höj ers ord: "Sök sanningen
och leder den så fram till helvetets
portar, så klappa på!" Den
statsform, som bäst främjar ett fritt
sanningsökande, är den även för
folkbildningen bästa statsformen! Och
vi ha rätt att tro, att det objektiva
sanningssökandet leder icke till
helvetets portar utan till himmelens.
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
