Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURSPEGEL
äntligen går upp för henne är det
omsider slut med hennes balansgång mellan
fiktion och verklighet. Hon flyr in i
illusionen, teatern blir livets surrogat och
på samma gång ett intensifierat liv. Hon
dyker in i det konstnärliga skapandets
skenvärd, kastar de sista förtöjningarna
och går upp i elementerna, som
Cleopatra: Tag hit min mantel, sätt min krona
på — odödlighetens trängtan bor i mig
— jag är eld och luft.
Denna roman kan verka banal i
referat, men den är det inte ens för ett
ögonblick: den är moget livsvis, lidelsefull,
hektisk, i yttre och inre mening
spännande. Den är skriven på ett språk, som
icke nyttjats för briljansens skull, men
som är klart, mjukt och lydigt, en tjänare
för författarens betydelsefulla ärende.
Man kan läsa boken som en förträfflig,
färgrik och levande underhållning, men
därhos får man en skarpsinnig och
konstnärligt fullviktig uträkning av
figurernas livssumma. De fina och sammansatta
drivkrafterna för människornas
handlande blottläggas. Det icke minst
fängslande är utvikningarna, anteckningar i
handlingens marginal av en illusionslös
och stundom cynisk betraktare, bittra
koncentrat av livskunskap.
Inte sedan Hjalmar Bergman utgav
Clownen Jac har en så betydande roman
utkommit på vårt språk som denna. Man
väntar med spänning vad Fritz Thorén
skall komma med härnäst.
Harry Borglund.
Om Finland.
ARNE HOLMSTRÖM: Från
finska fronten. Ett reportage
i ord och bild. Axel
Holmströms förlag. Pris 1: — kr.
Ett mycket friskt och rappt reportage
gjort av en ung radikal människa, som
försöker se på kriget med
internationalistens och fredsvännens ögon, men som i
avsky för brutaliteten i en stormakts
överfall på grannfolket, tar klart parti
och slutar med skarpt formulerade
omdömen, inte blott om krigföringen utan
även om regimen bakom och om det
exekutiva organet Röda armén. Bra samspel
mellan text och bilder, allt egenhändigt
gjort av Arne Holmström. G. H.
Rättmätigt hat.
B. TRAVEN: Djung elg
enera-len. Översättning av Arne
Holmström. Axel
Holmströms förlag. 6:— kr.
"Djungelgeneralen" är den sista i en
rad böcker, där Traven skildrar hur en
revolution födes och blossar upp mot en
förhatad diktatur.
Åtminstone i den litterära världen är
Traven diktaturens fiende nr 1. Med alla
medel söker han analysera fram
diktaturens ruttenhet och omänsklighet.
Diktatur är ett uttryck för människans lägsta
instinkter, de som i djupet av vår själ
slår en länk över till djurriket. Så
ungefär är Travens tanke. Och vem kan ge
honom annat än rätt, sorgligt rätt?
Traven är en man med starka känslor.
Han hatar alla tendenser till tyranni.
Människans rätt är att vara fri, fri från
andra människors förtryck. Och hon har
rätt att säga sin ärliga mening. Det är
också något som Traven gör. Han
sjunger ut vad han har på hjärtat och han är
ärlig. När han sjunger ut, är han
agitator. Då kan hans röst ibland bli för
grov, för onyanserad. Men man förlåter
honom gärna. Det finns bovar — och
brukar bovar vara särskilt nyanserade?
När han är ärlig är han konstnär. Då
kan han fånga de skiraste stämningar, de
underligaste strömningar i en människas
själ. Det har han visat tidigare. Vem kan
i "Kärran" glömma karretapojkens och
indianflickans unga kärlek? Eller den
sällsamma mystik, som vilar över
djungelskogens sällsamma folk, som Traven
beskrivit den i "Bron i djungeln"
Nu skildrar han hur djungelarmén
tågar ut ur djungeln för att utkämpa sina
första strider mot landets militär. För en
tioåring är det den skarpaste
äventyrsskildring, för en vuxen — något att
tänka på. Starkare, brutalare, intensivare än
ali iemlästning och tortyr av stackars
indianfångar verkar den själsliga
tvekampen mellan djungelgeneralen och en
tillfångatagen "diktators-löjtnant". En
oerhört laddad scen. Det är två
livsuppfattningar som drabbar samman: demokrati
och diktatur. Bättre än genom den
skarpsinnigaste analys har Traven i
dessa båda människor fångat den
väsensskillnad som gör dessa båda massrörelser
till eviga fiender. Det vore onödigt och
för övrigt fåfängt, att här ge någon
analys av den scenen. Den skall läsas i sitt
sammanhang. Här skall blott framhållas
hur välgörande lidelsefri Traven är, trots
starka lidelser, i sin tolkning av fienden.
Det är något monumentalt mänskligt över
den arme löjtnanten i hans sista stunder.
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
