Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURSPEGEL
Man har en känsla av, att författaren
för ett ögonblick glömt bort ali politik
och polemik, så fängslad blev han inför
människan. Där tror jag man får fatt på
något väsentligt hos Traven: han
glömmer aldrig människan. Så här säger en
gång hans "Professor", småskoleläraren:
"Om jag inte får öppna mun och säga vad
jag tänker, då kan inte ens hundra pesos
om dan ersätta det som jag bit för bit
förlorar i hjärtat och i själen. — Jag är väl
för tusan i alla fall människa."
När Traven vänder sig mot diktaturen
är det inte mot något abstrakt begrepp,
utan mot — råa människor. Därför är
hans hat så flammande starkt. Man
hatar inte ideologier, man hatar människor.
Vem Traven hatar behöver väl inte sägas.
Det har sagts, att man inte skall hata.
Men hur skall världen nånsin bli vacker,
om människorna inte hatar och
bekämpar det fula? Ärligt och rättvist hat
behövs. Därför är det så befriande att
lyssna till Traven. Kanske någon tyckte, för
några år sedan, att han tog munnen för
full i sin kamp mot diktaturen.
Att han fått så skrämmande rätt, gör
ju inte boken mindre aktuell.
E. Hirdman.
EVA LIPS: Vad Hitler gjort
oss. Tidens förlag. Kr. 3: 75.
Professor Jules Lips var föreståndare
för ett stort antropologiskt museum i
Köln och vetenskapsman med
internationellt rykte. Han var dessutom arier och
krigsveteran och borde alltså kunna
tolereras i det tredje riket. Men han var
verklig vetenskapsman — alltså saklig
och opartisk i sin verksamhet,
följaktligen obekväm för regimen. Han vägrar
absolut att ställa sin vetenskapliga gärning
i propagandans tjänst, och så börjar det.
Hans efterträdare blev en student utan
alla andra kvalifikationer än att han var
nyfrälst nazist, och denne sätter alla
instanser i rörelse mot den politiskt
indif-ferente Lips på ett sätt som är
kännetecknande för den oduglige
underhuggaren. Det är professorskan Lips som
skildrar nålstyngen, spionerierna,
trakasserierna och förföljelserna i denna bok.
Hon gör det med en trotsig humor och
med en rask och behaglig stil, som gör
boken lika spännande som en roman.
Hennes oförskräckta kamp för att rädda
så mycket som möjligt av mannens
arbetsresultat och det mod, hon lägger i
dagen gent emot de nazistiska
myndigheterna ger åt framställningen något av
äventyrsskildring. Hennes bilder av den
inkompetenskult, som råder och måste
råda i en likriktad stat, ger en
blixtbelysning av vad resultatet blir för allt,
som vi hittills vant oss att kalla kultur.
Det saklighetens, rättvisans och
humanitetens sammanbrott, som avspeglas i ett
enda människopars öden efter Tysklands
uppresning ur förnedringen, ger alldeles
tillräcklig grund för en bön till alla goda
makter om försköning.
E. J—n.
AXEL B. SVENSSON:
Abessinien under italienarna.
Bonniers. 111. Kr. 8: 50.
Förf. har humor. Det synes kanske
inte vara det viktigaste, då det gäller att
redogöra för läget i ett land, hur
människorna ha det under nya härskare, men
faktum är att den egenskapen kan
avsevärt bidraga till att ge en skildring
åtskilligt av trovärdighet. Och så blir det
bra mycket angenämare för läsaren.
Det är inte så värst många främlingar,
som numera tillåtas resa omkring i
Abessinien. Italienarna vaka noga över dem
som få komma in. Väl var landet just
inte lättillgängligt tidigare heller, men det
är nu inte bara avlägset utan också
avspärrat. Det kan kanske behövas, ur
italiensk synpunkt, ty helt underkuvat synes
det ingalunda vara, även om man frågar
sig hur det egentligen är möjligt för
friskaror att utan modern beväpning kunna
uträtta något av militärt värde mot tanks
och flygmaskiner. Nåja, militärt är det
kanske inte heller så mycket men oron
hålles vid liv.
Dock inte i de delar, där
kommunikationer finnas. Huvudstaden påstår förf.
vara väl så säker som Stockholm. Något
mera ovisst är väl livet ju längre bort
från centrum man kommer, men så
småningom knytas landets olika delar
samman med nyanlagda vägar, ty det är som
vägbyggare italienarna hittills mest ha
uppträtt där nere. Förf. ger dem i det
och många andra avseenden många goda
vitsord. Det icke minsta är att de äro
arbetsamma och icke sky att själva
utföra kroppsarbete, vilket ju annars icke
plägar utmärka kolonisatörer. Det har
gjort att man hunnit med mycket på
förvånansvärt kort tid. Det gäller också
att skynda på, om som man sagt 5 milj.
italienare skola finnas i landet den 1 jan.
1941.
Boken kan rekommenderas inte bara
såsom vederhäftig och skriven med gott
humör utan också därför att den är om
inte den enda så en av de få neutrala
om det nuvarande Abessinien, som
finnas.
Al Vänner.
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
