Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EVALD FRANSIGA’
ning för den hemlighet, som
förkroppsligas i människan." Det har
sagts, att tx-on på människan är
demokratins enda trosartikel, och
säkert är, att utan en sådan tro skulle
aldrig idéerna om sanning, rätt,
ande, bildning och frihet ha kunnat
uppstå och fortleva. Ur denna
människosyn har vidare tron på
möjligheten av vår personlighets
utveckling spirat fram. "Demokratin",
fortsätter Mann, "menar väl med
människan. Den skulle vilja höja
henne, lära henne tänka, beröva
kulturen dess karaktär av
privilegium och i stället bära ut den till
folket — med ett ord, den går ut
på uppfostran. Uppfostran är ett
optimistiskt, människovänligt
begrepp — aktningen för människan
är dess oskiljaktlige följeslagare."
Och just denna andligt-moraliska
syn på demokratin kommer sällan
klart fram i den gängse litteraturen
på området.
Bedömningen av utvecklingen i
Ryssland utgör ett annat exempel
på oriktig uppfattning av
demokratins väsen. Många lärare- och
arbetargrupper har under senare år
deltagit i studieresor till detta land,
och i allmänhet har de varit
hänförda över vad de sett och därför
i viss mån böjda att överse med
systemets terror. Hur obehagliga
dessa saker än är i dagens läge, bör
de dock ge anledning till
självrannsakan. Ty beror inte felsynen just
på att man mätt med felaktiga
mått? Vår tids teknik har skapat
vanföreställningen, att kulturens
och demokratins innebörd är ting,
som kan ses, är bilar, skyskrapor
och flygmaskiner. Men allt detta
har ju intet med verklig kultur att
göra, ty den består av osynliga,
andliga värden. Och efter den
måttstocken skulle även
utvecklingen i Ryssland ha bedömts, om de
moraliska värdenas företrädesrätt
hade stått klar för iakttagarna. Ett
välskött barnhem, högre
levnadsstandard, skolor och femdagars
arbetsvecka bevisar intet, ty
avgörande är, hur det är ställt med de
osynliga tingen: rätten, friheten,
respekten för människolivets
okränkbarhet. "Säg mig", säger
Marx, "hur samhället skaffar sig
kläder och föda, och jag ska säga
dig, hurudant samhället är!" Dessa
ord, som tillmätts så stor betydelse,
innehåller i dag icke mycket av
sanning, utan frasen måste
omskrivas till: Säg mig, hur det är med
respekten för andliga realiteter och
moraliska principer, och jag ska
säga dig, hurudant samhället är!
"Vad hjälper det en människa,
om hon vinner hela världen men
förlorar sin själ", detta mästarord
står1 med eldskrift på samtidens
horisont. Sådan är den insikt, som
Finlands kamp klargjort för varje
kulturbärare. Mitt under krigets
skändliga drama stiger plötsligt idé
och ande upp för vår syn som eviga
över livet stående värden.
Erfarenhetens ord om lidandet, som
adlar och renar, bekräftas. Inom
folkbildningsarbetet har dessa ting
diskuterats i samband med
studiekursen om demokratins problem.
Man har dock skäl fråga sig, hur
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
