Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Barnens 1 if fe räf ur
Av HENRY PETER MATTHIS
När barn läser vuxnas
litteratur, är det synd om både
litteraturen och barnen. Man
grundlägger ofta i skolan en avsmak
— en högst respektfull avsmak,
visserligen! — för både diktning och
klassiska diktare med att traggla
skaldekonstens mästerverk vid
omogen ålder. Om man inte mellan 8
och 15 år tvingades lära sig psalmer
utantill, skulle man senare kunna
lära sig skatta dem högt som
religiös poesi. Barn som i brist på sitt
eget stadiums berättelser läser alla
slags "stora" romaner, har varken
den glädje av läsningen som de
senare skulle ha, eller den
uppfattning av bakomliggande verklighet
som ensam ger kunskap. Och
litteratur är likväl först och sist
meddelandet av kunskap.
Frågande och lyssnande barn är
aktiva barn. De vill veta, förstå,
eller de griper efter världen med sin
sökande fantasi, för att omfatta den
med sitt intresse, fylla sina känslor
med liv. Ett barn som är fördjupat
i läsning är också verksamt. Det
håller på att lära sig något. Man
skadar denna aktivitet genom att
avspisa det eller försumma dess
naturliga intressen. Detta gäller också
böckerna man ger det, i hemmet
eller biblioteket. Alltför ofta handlar
man efter den ansvarslösa
principen: "Stick åt henne en bok, så är
du av med henne!" Det ser
emellertid ut som om samma princip vore
den oftast ledande för den nu
vanliga produktionen på måfå av
barn-och ungdomsböcker.
Gångna tiders litteratur för vuxna
går spöklikt igen i vår tids läsning
för barn. Sagor, historiska
berättelser, äventyrsböcker,
detektivromaner — allt sipprar uppifrån ned
över de unga. Eller det ger former
och föredömen för underhållning åt
de små, när de stora har vuxit ifrån
sådant eller fått nya litterära ideal.
Men det är just denna gamla
underhållning som barn skulle slippa att
överta. För dem blir det bara
negativ läsning. Den nya
barnlitteraturen söker sin motivkrets inom
barnets egen värld eller är avpassad
efter de ungas intressen och
kunskapsbehov. När barnet självt
berättar — särskilt ett barn som inte
har uppammats med våra avlagda
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
