Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
symboler —• talar det om sina
händelser och föreställningar eller om
andra barn, om djur och maskiner,
om främmande länder och tider
ibland, men ofta om vuxet folk i
förhållande till barn. Detta område är
stort nog att ge ämnen till en rik
litteratur, och det kan ytterligare växa.
Berättelseform och stil får inte vara
en tanklös efterlikning av de eller
de sagornas — den måste vara
naturlig för den unga publiken, och
den bör vara skicklig, levande,
frisk, men först och sist saklig.
*
Innan barnen kan läsa själva, är
det inte bara bilderböckernas och
barnvisornas tid utan också
sagornas. Småbarnsåldern är en naturlig
sagoålder. Verkligheten har mindre
att säga barn från 4 eller 5 till 8 år
än den spelande fantasin. Från de
äldres föreställningsliv tar de i arv
en brokig skara av diktade väsen,
feer och prinsar, jättar och troll,
huldror och tomtar, och de befolkar
omgivningen med idel levande ting,
dockor som kan känna, djur som
kan tala, bilder som kan äta.
Naturen är ett nöjesfält med lekande
eller skrämmande drömgestalter,
uppfyllda eller gäckade önskningar,
underbara minnen och levande
sagor. Om inte andra berättar för dem
så diktar de själva sina spännande
historier, lika lätt som de bygger
höga torn av sina klossar. Många av
dem skulle dagen lång kunna höra
sagor läsas eller berättas, för att få
samma historia om igen dagen efter,
antingen det är något att gråta eller
skratta åt. Det bor en hunger efter
bild, ton och dikt eller saga hos de
små, men det är kunskap om livet
och världen de söker, på det sätt
som svarar mot deras sätt att tänka
och känna.
Bland småbarnsböcker som har
kommit de två sista åren, är det inte
synnerligen många som kan sägas hålla måttet.
Till de bästa hör Ingeborg Björklunds
fina lilla sagosamling Feen med
gullflöj-ten, Nanny Hammarströms En sommar
i tossornas och paltarnas skog, Estrid
Otts Bimbis bok om Babsi I—II, Inger
Bentzons Lilla Lise-Lotte och
småpojkarna samt Mor Västanvind av Thornton
Burgess (alla hos Bonniers). Dessa
berättelser om feer, barn, dockor och djur
kommer ögonen på små åhörare att
tindra. Av ett något annat slag men lika goda
är Vad Per och Greta gjorde, av Johanne
Grieg Cederblad (Norstedts) och Barnen
på sätern av Estrid Ott (Åhlén &
Söner) — det är enkla och intagande
skildringar av barn för andra barn. Joe
Le-derers Cheng hos banditerna är bättre än
boktiteln, den handlar om en europeisk
pojke i Kina, och Estrid Otts Bimbi reser
jorden runt samt Karin Michaelis’ Bibi
och Ole handlar om andra underliga
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 02:32:51 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/folklig/1940/0105.html
