- Project Runeberg -  Folklig Kultur / 1940. Årgång V /
116

(1940-1942)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NOTISER

rike och England. Filmateljéerna
rekvirerades för militära ändamål och
personalen kallades under fanorna. Inte så i
Tyskland. Där ökade man istället
filmproduktionen. Där ansåg man att
skådespelare och teknisk personal
försvarade landets intressen bättre genom att
förbli på sina poster än att sändas till
fronten, medan västmakterna grävde ner
sin filmpersonal i skyttegravarna. Nu
har man dock börjat inse sitt misstag,
varför filmindustrin i någon mån åter
börjar komma igång även i dessa länder.

I Tyskland framställdes under 1939
107 långfilmer emot 95 under året förut
och för 1940 beräknar man en
ytterligare höjning av produktionen på
samma gång som ali film där numera göres
brandsäker för att minska eldfaran vid
exempelvis bombardemang. Man kan då
inte frånkänna dem förutseende.

Propaganda- och f. filmminister
Goeb-bels höll nyligen ett tal där han även
kom in på filmförhållandena i Tyskland
för närvarande och yttrade bl. a.: "Vi
ha aldrig reserverat konsten för bara
fredstiden. Vi ha aldrig delat åsikten,
att när vapnen tala, tiga muserna."

Att ljudfilmen blivit nationellt betonad
torde ingen kunna förneka, men i hur
hög grad denna nationella film bidragit
till att framskapa det nuvarande
förbittrade tillståndet i världen är ogörligt att
utröna. Att ljudfilmens skuldbörda i detta
fall likväl är mycket betydande torde man
med stor sannolikhet kunna påstå. Och
detta bör i sin tur väcka vår eftertanke.

Filmen är en i stort sett ännu
förbisedd mäktig och ödesdiger faktor i vårt
samhällsliv, som hittills i alltför hög grad
nonchalerats — just som maktfaktor.

Man kan sanningsenligt dock icke
påstå att spelfilmerna bedrivit någon aktiv
krigspropaganda — åtminstone inte de
som visats här i landet. Men däremot
kan man erinra om flera filmer i
pacifistisk anda såsom tidigare "På
västfronten intet nytt", "Västfronten 1918",
"Mannen som försvann", "Farväl till
vapnen", "Cavalcade", "Den stora
illusionen", "Jag anklagar" m. fi. Detta är

att märka, när det gäller spelfilmer.
Filmproducenterna vill ju ge publiken vad
den vill ha, och fredstendenser är ju
alltid populära. Men man visar också
gärna militärfilmer i komedi eller fars
och populariserar militärlivet genom
skämtsamhet och skoj.

Direkt militärpropaganda kan man
dock endast möta i kortfilmerna och där
speciellt i en del journaler oftast från
Tyskland och Ryssland men även andra
länder, där bilder visats som näppeligen
haft annan uppgift än att påvisa dessa
staters militära maktmedel och injaga
fruktan hos grannfolken, en lämplig
stämning för diplomatiska
påtryckningar.

De filmbilder som för närvarande
brukar visas från Finland kan knappast
heller ha någon lugnande inverkan.
Filmmännens ansvar härvidlag är just nu
oerhört stort.

Bland de filmer som under den
senaste tiden haft premiär är det särskilt
en, "Hjälten från Marne" (S.F.), som i
denna allvarstid manar till sans och
förnuft och just därför borde ses och
beaktas. Det är en även i övrigt god film.

"Hjälten från Marne" är en fransk
filmatisering av André Hugons roman
med samma namn och med Georges
Fa-got som regissör. Samtliga roller är väl
besatta, som oftast i fransk film, men
huvudintresset fångas av den något
otymplige Raimu, som här spelar
mäktig storbonde, vilken sedan hans söner
gått ut i kriget frivilligt följer dem —
och återkommer blind därifrån. "Den
enda som vunnit något på detta", säger
han till sin hustru, "är du, ty nu kan
jag inte se dig gråna."

Denna film från "förra gången" griper
på ett särskilt sätt främst genom sin
anda av humanitet och mänsklighet men
också därför att den visas just nu. Här
väcks inga känslor av hat. Tyskarna
skildras helt generöst sympatiska och
man följer krigets gång delvis genom
autentiska bilder.

Det är trots allt hoppfullt så länge
filmer som denna rullas över de vita du-

116

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:32:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folklig/1940/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free