Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNAR HIRDMAN
ter man uttalanden av namn som
Tolstoi, Renan och Maupassant.
Maupassant säger t.ex.: "Varje
regent är lika pliktig att undvika
krig som en skeppskapten att
undvika skeppsbrott. När en kapten
förlist ställes han inför domstol och
ådömes straff, om det kan bevisas
att han gjort sig skyldig till
vårdslöshet. Varför går man icke tillrätta
med de regeringar som förklarat
krig? Om folken hade så mycket
förstånd, om de vägrade att låta
döda sig utan orsak — då tog det
slut med kriget."
Ernest Renan skriver: "Är det
inte hj ärtslitande att tänka att allt
vad vi vetenskapsmän strävat att
bygga vipp under femtio år i ett slag
störtar samman: sympatien mellan
folken, den ömsesidiga förståelsen,
det fruktbärande samarbetet. Och
hur dödar icke ett sådant krig
sanningskärleken! Vilka lögner, vilket
ömsesidigt förtal vinner icke inom
de närmaste femtio åren tilltro
mellan folken och åstadkommer split
för oberäkneliga tider. Hur
fördröjes icke hela Europas
framåtskridande!"
Då en minister på bokens sista
sidor påpekar hur upplyftande det
är att iaktta den offervillighet med
vilken folkens representanter
tillmötesgå krigsdepartementens
tilltagande fordringar, hur de
beredvilligt låta allt annat stå tillbaka för
stärkandet av krigsmakten, och då
han vill höja en skål för den fred
som vilar på den ökade
värnkraften, vägrar baronessan Marta att
dricka denna skål. Hon svarar:
"Den skålen är jag inte med om.
Den väpnade freden är ingen
välsignelse, och vi vilja inte länge utan
alltid bli skonade för kriget. När
man ger sig ut på havet nöjer man
sig inte med den tillförsikten att det
skall dröja länge innan fartyget
krossas mot klipporna. Varje redlig
kaptens strävan går ut på att hela
resan skall avlöpa lyckligt.
Baronessan fortsätter: — Säg mig
uppriktigt, ers excellens, om ni
verkligen tror på deras ärliga
fredskärlek, som äro soldater till kropp
och själ och som inte vilja höra
talas om det som motverkar kriget,
såsom avväpning, statsförbund,
skiljedomstolar och dylikt? Kunde
väl arsenaler, fästningar och
krigsövningar omfattas med en sådan
förtjusning om de verkligen inte
ville vara annat än man påstår,
nämligen fågelskrämmor? Det är
således på det att man icke må behöva
dem som man nedlägger sådana
summor på dem! Folken måste ge
ifrån sig alla sina pengar till
gränsfästningar, på det man må kunna
stiga upp i dessa och kasta
slängkyssar till grannarna. Jag tror inte,
att armén låter degradera sig till en
poliskår för fredens
upprätthållande — den överste befälhavaren
skall väl icke kommendera en här
av eviga krigsundvikare ? Bakom
denna mask, denna ’si vis
pacem’-mask, lysa blickar av hemligt
förstånd, och de som bevilja anslagen
till hären blinka även de."
Excellensen antyder, att man inte
kan misstyda folkrepresentanterna
och deras offervillighet. Men Marta
svarar, att de ge sitt ja av feghet.
Men det är folkens vilja de borde
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
