Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NED MED VAPNEN
göra gällande. Ty folket vill det
produktiva arbetet, vill
skattelindring, vill fred ...
Diskussionens vågor gå höga och
heta genom bokens sidor. Boken är
så aktuell och så profetisk, att man
gång på gång under läsningen blir
häpen. Man hade dock inte väntat
sig denna knivskarpa drabbning
mellan de makter som vilja förgöra
och de som vilja bygga upp. En
drabbning icke på slagfältet, utan
en hjärnornas; en viljans och
karaktärens kamp i en drömmares och
diktares hjärta.
Nu kan man höra invändningen:
— Vilken betydelse fick nu alla
fredsföreningar och böcker! Berta
von Suttners kamp mot kriget
vägde ju fjäderlätt då det kom till
kritan. Världskriget bröt ut samma år
hon dog 1914.
Då denna artikel icke är ett
diskussionsinlägg utan en
bokanmälan, ber jag att få svara ur boken
"Ned med vapnen" även på detta.
På någon av slutsidorna står det:
— "Nästa krig som människorna
tala så lättvindigt om, kommer icke
att betyda vinst för de ena eller
förlust för de andra utan undergång
för alla. Vem ibland oss vill väl
rösta för någonting sådant?
Så länge vi haka oss fast vid det
förflutna förbliva vi vildar. Vi stå
vid ingången till en ny tid —
blickarna äro riktade framåt, allt
strävar med makt till annan, till högre
gestaltning. Om vi också stå
barbariet närmare än de flesta tro, stå
vi ändå kanske förädlingen
närmare än många hoppas. Bedan börjar
man inse att rättfärdighet bör tjäna
som grundval för allt samhällsliv.
Och på den grundvalen skall
mänskligheten uppblomstra.
Leve framtiden! Till att lösa dess
uppgift må vi bemanna oss. Och må
vi sträva att visa oss värdiga — icke
våra förfäder som det hette förr,
utan våra sonsöner!"
Med denna tanke slutar boken.
Och även om Berta von Suttner
icke orkade mer 1914, så visste hon
dock då hon slöt sina trötta ögon,
att hon gjort sitt.
Berta von Suttner var icke någon
vek drömmare, hon ägde väl
snarare förra århundradets skarpaste
penna. Det politiska ränkspelet
kände hon i grunden och avslöjade det
obarmhärtigt. "Ned med vapnen"
är därför icke någon drömmares
dagbok utan en verklighetsskildring
av svidande styrka.
I våra dagar, då krigspsykos och
nederlag hota vår kultur, är det
trösterikt att veta, att det finns
tankar och idéer, som äro eviga och
oförstörbara.
Däremot skall det hat som nu
isande sveper mellan länderna icke
vara evigt. Fredens vita fana skall
åter en gång — kanske mycket
snart — höja sig ren och obefläckad
ur blod och ruiner. Kärlek och
broderskap ska bli levande ord igen.
Därför kommer också Berta von
Suttners bok "Ned med vapnen" att
uppleva en renässans. Den kommer
att upplevas av den ungdom, som nu
vill något annat än endast skräna
med hopen. Måtte studiecirklar och
enskilda skaffa den och läsa den
och stanna inför denna tanke: Ned
med vapnen!
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
