Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN STATSFILOSOFI TILL SAMHÄLLETS ORGANISERING
den (föreställningarnas värld) var
en sorts illegalitet för Platon och
hans skola: Platons stats- och
samhällsteori var j u befriad från en
väsentlig konflikt, om denna filosofi
icke försökte rubba det grekiska
samhällets realitet, som inbegrep
slaveriet som en självklar funktion
hos underklassen. leke desto
mindre är det intima sambandet
mellan det filosofiska tänkandet och
den sociala realiteten hos Platon
uppenbart — om han också är
fången i den religiösa dogmens
föreställningsvärld. Det är därför
besynnerligt att först en av förra
århundradets tänkare, Auguste
Comte, har trängt fram från filosofin
till sociologin i egentlig
mening, till ett tankesystem som Comte
i motsats till religion och metafysik
kallar "positivism" och för vars
väsen han fann formeln vara:
Kärlek som princip, ordning som
grundval, framsteg som mål.
Framsteg som mål! Sociologins
fader skar icke endast lagrar med
sin positivistiska lära: voir pour
prévoir, prévoir pour prévenir, en
lära som ju direkt anknyter till det
pulserande livet och ämnar
ingripa i tingens lopp. Han har också
framkallat en våldsam reaktion
hos tänkarna — en reaktion som
med sina anti-rationalistiska,
anti-intellektualistiska och icke minst
anti-demokratiska slagord ha blivit
den totalitära statsordningens
andliga lärofader. Efter Comtes död
ha icke så få tänkare betvivlat
och förnekat framsteget, icke så
få statsteorier uppstått som
bekämpat liberalismen och socialis-
men, just därför att de
förnekade framstegsidéns värde i
samhället och propagerade som
nödvändig och naturlig allas kamp
mot alla, de starkas kamp mot de
svaga och de utvaldas kamp mot de
mindervärdiga. Det var icke
Goeb-bels utan Nietzsche, som stundom
förkunnade tesen om att "leva
farligt" som en värdig existensform
för "övermänniskorna".
Varje sådan åsikts pro och contra
utgav sin verklighet som
värdemätare och som den enda rätta
plattformen för de förfäktade idéerna. Ett
århundrade före Comte och Hegel
hade Schiller givit uttryck åt den
uppfattningen, att så länge inte
filosofin håller samman
världsbyggnaden, regerar naturen genom hunger
och kärlek. Hegel ville rättfärdiga
de bestående samhällsförhållandena
genom att påpeka den intima
relationen mellan verklighet och
förnuft: han ville ge verkligheten en
chans att visa sig förnuftig —
förnuftig vad människornas
samordning beträffar och harmoniserande
med den "sedliga" statsidén. Marx
och Engels, Hegels lärjungar, kände
sig förpliktade att i stöd av sina
insikter i samhällssystemet "förändra
världen"; de underströko för sina
samtida det individuella
medvetandets beroende av de
samhällsförhållanden, inom vilka individen rör
sig, och de förnekade "idéns"
självständiga existens utanför den
sociala sfären. Idén måste få "materiell
kraft" och för att kunna komma
till genombrott måste den bli
socialrevolutionär. Filosofin,
reflekterandet över stat och samhälle, förknip-
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
