Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄN STATSFILOSOFI TILL SAMHÄLLETS ORGANISERING
presentant partifunktionären.
Myndighet—undersåte, eller som det
heter på den moderna politiska
jargongen: de utvaldas och
partitrognas "folkgemenskap" med
ledareprincip är den "organiska"
ordningen inom denna stats- och
samhällstyp; rätt och frihet äro helt och
hållet sekundära mål i förhållande till
"statstotalitetens" hegemoni och
dess oinskränkta våld inåt och utåt.
Denna statstyps släktskap med
kontrarevolutionen är på förhand
given: det egentliga folket är här
ingalunda sin egen lyckas smed
utan endast material, lera i den
enväldige skaparens hand. Och i
stället för den demokratiska
folkbildningen träder här statens och
partipropagandans bildningsmonopol. I
de propagandatider vi leva i, orga-
niseras, som professor Hans
Larsson nyligen skrev, målmedvetet de
stora massornas ovetenhet, den hör
till upprustningsberedskapen lika
mycket som kanonerna.
Båda partierna, "andens" som
"våldets", kasta in mäktiga härar,
människomassor och nationer,
slagord och till äventyrs även idéer i
den blodiga drabbningen.
Principiellt befinna sig dock de bägge
fronternas ideologier i en ständig
brottning med den sfär som man brukar
beteckna som social verklighet.
Ingen av dem kan komma förbi denna
järnhårda sociala verklighet, de
måste böja sig för den eller krossas
mot den —- d. v. s. denna sociala
verklighet utgör för bägge
villkoren för seger eller nederlag.
Det duger inte
att bildningsarbetets folk visar samma
svagheter som den genomsnittlige
medborgaren. Vi måste kunna visa upp
något bättre egenskaper än folk i
allmänhet. Det ligger inte fariseism i detta.
Fariseism får ej smyga sig in hos någon
av oss. Men vi måste kunna fordra av
oss själva och alla de många som
deltagit i vårt bildningsarbete, att de höra, se,
tala och handla som vettiga, solidariska
samhällsmedlemmar. Vi måste kunna
sovra bort bland allt det vi höra, det som
inte är bevisligen sant eller sannolikt,
och förresten tiga med det också i alla
de fall tystnad är en plikt. Vi måste
kunna se sammanhangen bättre än den
genomsnittlige medborgaren och tiga
med mycket fast det sett intressant ut —
eller säga det till dem det vederbör. Vi
måste kunna tala utan skvaller och hets,
väckande eftertanke, ansvar och lugn.
Och vi måste kunna handla med vett och
omdöme, så att däri ligger en protest
mot både hamstring, krigspsykos och
rädsla. Alla ideella rörelser böra kunna
fordra detta av sina medlemmar, men
först och främst bör folkbildningen
kunna det.
G. H.
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
