Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERA TURSPEGEL
hon har inte förändrats sedan gestalten
skapades. Hon är vad man kallar upplevd
med vartenda drag, själsdrag eller
kroppsdrag, hon är enkel och
monumental som de danska diktarna har kunnat
framställa andra kvinnobilder vi känner.
Ja, hon är så sann och god att det
förlovade landet med rätta tar gestalt i
henne.
SVEN LIDMAN. Var icke
förskräckt! Sett, tänkt och
talat. Bonniers 1939. 6:75.
Sven Lidman är utan tvivel en av de
mest märkliga personligheterna i vårt
lands kulturella och religiösa liv. Han
är en man, som tänt sina offereldar vid
många altaren — han har anropat
Afrodite, Dionysos och Cassandra. Redan
hans ungdomsdiktning griper genom sin
intensitet och den sökandets ångest, som
kommer till uttryck. När han äntligen
fått klarhet om vägen och målet, har han
utvecklats till en andens stridsman utan
fruktan och tadel. "Jag är blott en lätt
kornett på min Konungs lätta dragoner,
och när han ger order, rider jag till
attack med hela min tropp___" Det är
reservofficeren Sven Lidman, som talar i
sin senaste bok. Man må ha vilken
inställning som helst till religionen över
huvud taget och pingströrelsen i
synnerhet. Det bestående intrycket efter
läsningen av denna bok blir dock: Här är en
man, som lärt känna den levande guden.
När det gäller den sak, som för honom
är den enda betydelsefulla, utvecklar han
hela sin virtuosa propagandakonst. Denna
bok är vidare av ett icke ringa kulturellt
och litterärt intresse genom de intima
glimtar författaren ger från sin ungdoms
skalde- och studieår i Uppsala. I denna
återblick ter sig Sven Lidmans
utveckling som betingad av logisk
nödvändighet. Hans brinnande frälsningslängtan,
som frampressat bönesuckar till
mångskiftande gudagestalter, var av den art, att
den icke lät sig avspisas med
kompromissens grynvälling, utan först kunde bli
stillad genom det fullständiga
barnaska-pet hos Gud.
"Var icke förskräckt!" är byggd på
stenografiska referat av anföranden, som
Lidman hållit vid olika möten.
Härigenom verkar boken med en sällsynt
omedelbarhet, utan att man kan märka några
störande brister i stringensen. Sven
Lidmans anföranden äro präglade — utom
av religiöst patos — även av
konstnärlig fantasi. Hilding Björklund.
Yrkeskvinnor.
ELIN JOHANSSON:
Typografiska Kvinnoklubben 190b—
1939. Tidens förlag. Pris kr.
2:—.
T fjorton långa år fingo de kvinnliga
ty-1 pograferna stå och banka på porten
och be att bli upptagna i gemenskapen
inom Typografiska föreningen i
Stockholm, innan inträde beviljades. Men när
det väl en gång var beviljat, så togs de
chevalereskt emot av de manliga
"konst-förvanterna".
Inträdet gick så till att en gammal
ledamot av styrelsen bjöd damerna armen i
tur och ordning och ledde dem fram till
föreningens ordförande. Man mottog sin
medlemsbok med åtföljande
välkomsthälsning och leddes så lika högtidligt
tillbaka igen.
Ordföranden höll därefter ett tal, vari
han förklarade, att det var första gången
sedan föreningen stiftades, som kvinnor
som aktiva medlemmar gjorde sitt
inträde. Förut hade två sångerskor fått
tjänstgöra som biträdande medlemmar och då
fått närvara vid samkvämen. Om detta
och mycket annat berättar Elin
Johansson, en av typografförbundets mest
verksamma kvinnliga medlemmar, i den på
Tidens förlag utkomna historiken över
Typografiska kvinnoklubben.
I inledningskapitlet berör hon
kvinnornas inträngande i yrket och bildandet
av Typografiska kvinnoklubben. Vidare
berättar hon om arbetet i typografiska
föreningen och förbundet, om
kvinnoklubbens beröring med andra
organisationer, t.ex. andra kvinnoorganisationer,
soc.-dem. partiet m.fl. "Kvinnorna och
yrket" är ett intressant kapitel, som
handlar om kvinnornas syn på yrket och dess
utbildningsfrågor, i andra avsnitt
beröres behandlingen av skyddslagsfrågor,
sociallagstiftningsfrågor, intellektuella
intressen m.m.
Den lilla historiken är ett välkommet
tillskott till belysande av kvinnornas
deltagande i arbetarrörelsen. På det
området är litteraturen alldeles för knapp, ja
vanligtvis fullkomligt obefintlig. Man är
därför Elin Johansson tacksam för
hennes lilla intressanta och välskrivna
historik, som ger oss en hälsosam inblick i de
svårigheter, som de första kvinnliga
pionjärerna hade att brottas med. Och man
får hoppas att kvinnorna inom andra
fack följa de kvinnliga typografernas
exempel och ger oss historiska glimtar från
sitt arbetsfält.
Hulda Flood.
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
