Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Verner v. Heidenstam död.
Monumental är ett ord, som gärna
kommer för en, när man tänker på
Heidenstams diktning. Den reser sig som
konstfärdigt smyckade tempelvalv och
slottstinnar. Diktaren dyrkar de stora
gestalterna, de järnhårda viljorna, de höga
skuggorna, som avteckna sig mot den
grå massan i hävdernas ändlösa tåg.
Men monumenten äro icke en kylig
marmorkonst. Under de stolta valven
myllrar det av liv, av levande människor.
Och där de stora gestalterna skrida fram,
går vid deras sida en böljande hop av
dessa, som ytterst burit de stora
gärningarna, av folket, det svenska folket. Så
blev Karl XII:s stolta drapa dikten om
hjältetidens svenska folk i dess storhet
och armod. Så blev skildringen av
Birgitta en färgrik tavla ur en hård
brytningstids skiftande kalejdoskop.
Heidenstams svenskhet och
fosterlandskärlek äro ingen produkt av läsning
och överspänd fantasi. Den är jordfast,
så jordfast att man kan inom en mycket
snäv krets begränsa dess rotfäste. Trots
alla sina vallfarts- och vandringsår,
levde han i själva verket den väsentliga
delen av sitt liv inom ett geografiskt
mycket begränsat område vid norra delen av
I en samverkan av sådan art bör
bildningsarbetet kunna göra en
insats som inte är betydelselös. I det
gränsland mellan propaganda och
verkligt kulturarbete, som under
krigstid vidgar sitt område oerhört,
böra våra bildningsorganisationer
kunna verka och därvid förena
vettighet och effektivitet. På de
platser, där lokala bildningsråd finnas,
där finnes också stommen i de
provisoriska "upplysningsnämnder",
som nu åstundas. Där dylika råd
Vättern. Det är dit han "längtar hem
sen åtta långa år". Det är där han lekt
sina barnaår bland stenarna. Dit är det
ban ständigt återvänder. Där är det han
funnit källsprången till dikterna om "det
land, där våra barn en gång få bo och
våra fäder sova under kyrkohällen".
Det finns väl knappast någon av våra
diktare, för vilken Sveriges forntid varit
mer levande i Sveriges nutid. Väl håller
diktaren blicken fäst på
hövdingagestalterna. Men när han skådar upp mot
dessa, tränga sig alltid frain i synfältet alla
de andra kämpande, arbetande, offrande,
de som hållit verket i gång. Därför blir
också denne aristokratiske, kräset
konstnärlige skald en bland de främste
skildrarna av svenska folket, just därför att
ban ser detta historiskt, ser i de nya
släkterna de gamla gå igen, i dagens
problem ser en återspegling av det som
fordom var. För honom var det naturligt att
kräva en fri rösträtt "som förr bland
sköldar och bågar", liksom att hälsa en
ny dag med morgonsång och
hammarslag. Hans sista dagar fingo också se
knoppningen av den blåaste vår han siat
om, då svenska folket står enigt och fast
på egen grund. Mauritz Enander.
inte finnas, bör den nu föreliggande
samarbetsuppgiften kunna ge
tanken på sådana lokala råd en puff
framåt. Detta bör inte hindra någon
organisations självverksamhet. Det
bör inte heller hindra, att då detta
abnorma tillstånd är över, vårt
folkbildningsarbete träder fram
igen som en fullständigt fri,
demokratisk rörelse, med fria,
självansvariga människors
kunskapssökande och bildningssträvan som sin
enda stora uppgift.
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
