Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK BLOMBERG
som tar vapnet i bruk — ingen av
dem vill dock i själ och hjärta
åstadkomma den förödelse han
tvingas till. Mänskligt arbete,
vetenskapliga uppfinningar och
upptäckter med från början fredliga
och livsskapande syften, förvandlas
— mot människans vilja — till de
mest effektiva dödsverktyg.
Teknikens framsteg ha blivit en
fara. Kanske varje framsteg
medför fara. Och faran nya framsteg.
Men faran har för oss blivit så
överhängande och så oerhörd, därför att
den forcerade tekniska
utvecklingen, framför allt under de senaste
decennierna, frigjort fruktansvärda
krafter, vilkas användning vi inte
förmå kontrollera på ett förnuftigt
sätt. Tekniken har i viss mån
blivit oss övermäktig. Faran — eller
felet — ligger då inte i tekniken
i och för sig, utan i det bruk vi gör
av den. Frågan som bör ställas blir
därför enligt min mening den:
Varför bruka vi den så fördärvligt som
vi gör?
Men först bör kanske den
synpunkt bemötas, som hävdar, att
den tekniska utvecklingen
överhuvud är fördärvbringande för
människosläktet och att vi endast
genom att avbryta den kunna
återvända till lugnare och mindre
rastlöst konstruerande former för
livsföringen än dem vi nu odla. De
mest fanatiska förespråkarna gå så
långt att de vilja slå sönder
maskinerna.
Därpå kan svaras, att en sådan
radikal återgång är fysiskt
omöjlig och om den möjliggjordes
skulle innebära en katastrof.
Under den tekniska revolutionens
sekel har jordens befolkning tack
vare maskinerna mångdubblats,
utan deras hjälp skulle den inte
mer kunna existera.
Levnadsstandarden har dessutom förbättrats
i ännu snabbare takt än
befolkningstalet. Om människorna
kunde tvingas tillbaka till en
primitivare tillvaro skulle de snart
finna vad maskinerna betytt av lättare
och sundare livsvillkor och även
för möjligheterna till ett rikare och
friare personligt liv. Om dessa
möjligheter sedan inte utnyttjas till
fullo är ju inte heller det
maskinernas fel.
Men dessutom är hela detta sätt
att resonera oriktigt, därför att de
tekniska uppfinningarna och deras
praktiska tillämpning inte
plötsligt ha tillkommit genom något
fritt val, på så sätt, att
mänskligheten vid en given tidpunkt
stått vid ett vägskäl, där ödets
norna bjudit: bliv nu ingenjörer
och rekordjagare eller drömmare
och filosofer! Mänskligheten —
eller rättare de olika mänskliga
samhällen den utgöres av — har varit
bunden och bestämd av sina
tekniska förutsättningar vid varje
datum i sin utveckling, ända sedan
apmannen började använda en sten
eller trädgren som verktyg och
vapen.
Som ett specialfall av denna
hypotes, att utvecklingen gått i galen
riktning, kan man betrakta den
kvinnliga kritiken av vår nutida
maskinkultur som ett mannens
verk, för vilket han ensamt bär an-
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
