Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK BLOMBERG
niken, som i stor utsträckning
kunnat ersätta den mänskliga
arbetskraften.
Under de regelbundet
återkommande, allt ödesdigrare
ekonomiska kriserna förlänges emellertid
friheten till hela dygnet. Maskinen,
som förut gett arbete och bröd, ger
nu ingendera delen. Den stöter,
kallt och obevekligt, bort sin
arbetskamrat. Är han då inte ofri
gent emot maskinen, liksom varje
samhällsmedlem, som förlorar sin
plats i samhällsmaskineriet, då
maskinerna stanna? Om han vore fri
skulle han väl genast skynda att
sätta dem i gång igen.
Arbetslösheten beror bl.a. på, att
rationaliseringen, då den
inskränker behovet av mänsklig
arbetskraft, tvingar mindre välrustade
företag att inskränka driften.
Rationell är denna rationalisering inte, så
länge den dikteras av nyckfulla
privata vinstbegär, i stället för av de
planmässigt tillgodosedda behoven.
Under den förra krisen förstördes,
som vi alla minnas, väldiga lager
av livsmedel, medan de arbetslösa
massorna svulto. Överallt
varuanhopning, överproduktion, fastän
folken led brist. Man kunde inte
sälja, därför att de breda lagren
förlorat sin köpkraft, eller ville inte,
för att förtjänsten blev för liten.
Men någon total överproduktion
kan det ju inte vara tal om, så länge
miljoner människor i världen
sakna det nödvändigaste för sin
existens. Ty om levnadsstandarden i
vissa länder obestridligen höjts med
den tekniska revolutionens hjälp, få
vi därför inte glömma, att alltjämt
hundratals miljoner — i Indien, i
Afrika och Amerika, ja också i
Europa — alltjämt leva i den
djupaste otrygghet och fattigdom.
Varför? — Man svarar inte
längre som man tidigare gjort: Därför
att jordens rikedomar inte räcka
till för alla. Naturvetenskapen och
tekniken ha brutit udden av det
argumentet. Jordens produktivitet har
ökats och kan ökas mångfaldigt
ännu. De viktigaste råvarulagren
beräknas ännu kunna räcka i
hundratals år. Dessutom strävar den
tekniska industrin att genom
framställning av syntetiska material
göra oss allt mera oberoende av
rå-varustofferna. Fattigdomens
avskaffande synes möjligt att
förverkliga.
Men därtill fordras, att det
väldiga kapital, som ligger i
människorna själva, i de slumrande
miljonmassorna — av initiativ,
organisation, uppfinningar, upptäckter,
av allt slags skapande arbete — får
komma till sin fulla rätt, och det
kan endast ske genom att deras
fysiska och andliga livsbehov
tillgodoses. Massornas krav på sin
andel av civilisationens frukter är
i och för sig ett produktivt krav.
Det ligger därför i samhällets
eget intresse att åtminstone
tillmötesgå arbetarens elementära
fordringar. Det har också de
ekonomiskt härskande till en viss grad
tvingats inse. Den moderna
tekniken ställer själv stora krav på
fysisk och andlig spänst hos sina
handhavare. Utan goda arbetare,
inga goda arbetsprodukter! Och
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
