Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄR TEKNIKEN AV ONDO
utan köpare, inga säljare! Därför
måste massornas köpkraft
uppehållas, åtminstone på en miniminivå,
och så långt det är möjligt
stimuleras.
Varför tillgodoses då inte helt de
berättigade kraven? Därför att
jordens rikedomar är så ojämnt
fördelade, både mellan de enskilda
och folken. Därför att produktionen
i sista hand bestämmes mindre av
de kollektiva behoven, än av det
privata vinstbegäret.
Följden blir att man framställer
t.ex. nagellack i stället för bostäder.
Det lönar sig kanske bättre för
ögonblicket, men det är inte lika
nödvändigt. De unga damerna tro
emellertid att det är nödvändigt.
Tills de plötsligt en dag byta
mening. Sådana konstlade behov kan
effektivt framdrivas och
underhållas med den moderna
reklamteknikens hjälp. Rotationspressen,
filmduken, neonljuset — alla attackera
de våra verkliga och inbillade
behov och kugga oss därmed allt
fastare in i samhällsmaskineriet.
När efterfrågan avtar — i detta
fall genom att modet avlöses av ett
nytt — står man inför den gamla
kretsgången: överproduktion,
arbetslöshet, sjunkande köpkraft,
ekonomisk kris. Det gäller
naturligtvis också de verkliga
nyttighets-varorna, som även de i stor
utsträckning tillverkas på
spekulation, efter en konstlat uppdriven
köplust.
Under kriserna framträder grellt
en annan frånsida av det
privatekonomiska systemet. Då ett land
lider brist, t.ex. på säd, medan ett
annat har överflöd, utjämnas inte
denna skillnad genom en export av
överskottet till de behövande
länderna, såvida detta inte
sammanfaller med de enskilda företagarnas
intresse. Handelskonkurrensen har
för länge sedan satt spärr för den
fria handeln. Därför kunde det
hända att man brände vetet i
Amerika medan en miljon försmäktade
av svält i Fjärran Östern.
Det hjälper alltså inte att
produktionen har ökats, så länge inte
en förnuftig distribution av
världens tillgångar kan skapas.
Skyddstullar, monopol, handelsrivalitet
av alla slag resa barriärer mot en
fri varucirkulation. Den senaste,
långvariga och djupgående krisen
har endast kunnat övervinnas —
eller delvis övervinnas — med hjälp
av en stigande
rustningskonjunktur. I stället för bostäder bygger
man stridsvagnar,
undervattensbåtar och bombflyg. De ökade
privatekonomiska motsättningarna
avspegla sig i en skärpning av de
nationella. Så har det ekonomiska
kriget — om råvaror och marknader
— direkt övergått i det militära. De
arbetslösa ha visserligen till stor del
fått arbete, men i vapenfabrikerna
eller i industrier, som indirekt
arbeta för krigsindustrin. För sitt
livsuppehälle måste de framställa
dödsverktyg. Betyder inte detta slaveri
under maskinen eller kanske —
exaktare uttryckt — människans
förslavande med maskinens hjälp? Se
vidare Hur är kriget möjligt? och
andra uppsatser i min bok Efter
stormen —- före stormen. Tidens
förlag. 1938.
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
