Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK BLOMBERG
Många, som känna sig relativt
fria, är i grunden lika bundna i
maskineriet. I en radiodiskussion för
någon tid sedan figurerade en
modern ingenjör som exempel på, hur
ansvarsfritt — jag säger inte
ansvarslöst! — den enskilde kan
handla i dessa ting. Han hade
konstruerat en ny slags, extra
helvetisk bomb och avnjöt
effekten vid utprovningen — total
förstörelse "inom en skrämmande
stor radie". Han hade inte gjort
detta av ondska, utan på
order av sitt bolag. Om han vägrat
skulle han förmodligen förlorat sin
plats och ersatts av någon annan.
Ingenjören är också en "slav under
maskinen". Han måste fortsätta att
göra förstörelsemaskiner på den
plats, där han har kuggats fast i
samhällsmaskineriet. Det moraliska
problemet är alltså här ett socialt
problem. Det onda ligger i ett
samhällssystem, som tvingar
människorna till omoraliska handlingar,
som de inte ens kunna göras
moraliskt ansvariga för.
De ansvariga är de anonyma
uppdragsgivarna, intressenterna,
spekulanterna. Utan efterfrågan, ingen
tillgång, svaras det. Men inte kan det
gärna vara menige man, som
frågar efter termitbomber. Det är
ingen daglig bruksartikel eller
nödvändighetsvara. Man menar att
det är de ledande politikerna och
statsmännen, som skapa
efterfrågan. Men bakom dem stå ännu
mäktigare intressen: bolag, bankirer,
karteller, truster, alla dessa olika
företagare, som spekulera i krig och
krigsvinster, i vapen och kontra-
vapen, i nationella motsättningar
och ökade rustningar, tills
kapprustningarna slutligen bidraga till
att framkalla krig. Men också de är
kuggar i sitt eget system, som de
med teknikens hjälp söka uppehålla.
Och det är vi alla mer eller
mindre. Inte bara vår materiella
existens, utan hela vår åsiktsbildning
och därmed vårt handlingsliv är
beroende av den tekniska suggestion,
som ligger nästan helt i de
ekonomiskt maktägandes händer. Tänk
bara på vad film, radio och
framför allt pressen -—- även
bildpressen ! —• betyder för våra dagliga
reaktioner, och vi få ännu ett viktigt
perspektiv på maskinens makt.
Inte minst ifråga om nationella
känslostämningar, krig och fred, är
teknikens suggestiva verkan oerhörd.
Ligger då inte felet till slut däri,
att ett härskande fåtal äger och
utnyttjar tekniken — maskinerna,
produktivkrafterna — till sin egen
fördel, i stället för till allas bästa?
Genom att produktionsmedlen
blivit maktmedel i det härskande
fåtalets händer, för att behålla och
utvidga sin makt på de mångas
bekostnad, ha de blivit
förstörelsemedel med förödande verkningar.
Om arbetarna i hela världen, om
vi alla ägde maskinerna —- liksom
jorden och skogen — skulle vi då
inte använda dem på ett annat sätt
än till att förgöra varandra?
Tekniken har gjort jordens
rikedomar tillgängliga och tillräckliga
för alla, om bara mäniskornas egna
produktiva krafter befriades — till
att fylla deras vitalaste behov: på
ett människovärdigt liv.
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
